Jag satt med i en telefonkonferens i veckan dar amerikanerna i projektet bland annat diskuterade hur de lag till enligt tidsplanen osv. Jag kom fran motet fullt overtygad om att svaret var valdigt bra och att de i princip narmade sig slutfasen. Lustigt nog, nar jag berattade detta for tyskarna pa kontoret skrattade de bara och sa att det ar 'typiskt amerikanerna att saga sa', men att det inte ar i narheten av sanningen. Jag fragade hur de kunde lata sa lugna, glada och nojda och fick svaret:

"If you lower your expectations, there’s no limit to what you can achieve"

Sant, antar jag. 

Denna easy-going-nature i kombination med deras trevliga vana att fraga 'Hello, how are you today?' nar jag serverar dom pa restaurangen ar nog vad som fatt mig att gilla amerikaner. Jag blir ju retad for min egen formaga att gladjas at allt i min omgivning, sa jag kanner mig kanske beslaktad med dom pa andra sidan atlanten.