Anteckningar från en mobiltelefon
Det känns som att jag har mindre och mindre att rapportera? Jag undrar vad det beror på. Att jag känner mig hemma och har kommit in i mina rutiner kanske? Eller att jag blivit såpass van vid tyskarnas beteenden att jag inte längre lägger märke till deras små egenheter?
Än så länge finns det en lösning: i min mobil har jag gjort små anteckningar under veckorna som gått. Noteringar som jag har tänkt kan bli framtida blogginlägg. Vissa av dom har det tyvärr gått såpass lång tid sedan jag skrev att jag inte längre minns vad jag menade - You won't get around us har jag antecknat till exempel. Jag vet att jag skrev ner det när vi var på afterwork på XXL Living men jag förstår inte varför det var kul (nu tror ni säkert att det var fyllehumor, men jag drack bara två glas vin så jag kan garantera att det faktiskt var roligt. Det är därför det stör mig så mycket nu!).
Några av dom tänker jag fortsätta samla på tills jag kan presentera en riktigt fin samling (den med roliga, tyska idiom kommer bli en killer!) men denna random notering kan jag bjuda på redan nu:
Näsa! Skola+kontor
Någon gång i våras var jag och Eric i god tid till skolan, och först in i datorsalen. Jag kände en underlig lukt i rummet som jag inte kunde placera (och frågade Eric om han kände detsamma. Jag tror att svaret var 'nej', men det kan ha varit 'njae' - huvudsaken är att han kan vittna om detta fantastiska luktsinne) och när vi hade suttit där inne i 15 minuter sa det plötsligt PANG! Ett av lysrören i taket gick sönder och det pyste ut en riktigt underlig rök som kändes giftig - såpass att jag sa till en tjej som satt i andra änden av rummet att det nog inte var hälsosamt att sitta kvar.
Till min poäng - något liknande hände på kontoret. Jag uppfattade något jag först trodde var inbillning, men till slut var jag tvungen att fråga Nadine:
Jag 'What IS this smell? Where does it come from?"
Nadine 'What smell? I don't feel anything?'
Maria 'I feel it too.'
...jag och Maria börjar vädra och springa omkring på jakt efter källan. De andra personerna i kontoret - tre av mina lunchkillar (värt att notera: i vårt kontorslandskap finns inga fasta platser, man får sitta precis var man vill och det är fritt fram att växla. Ändå sitter tjejerna grupperade på ena sidan och killarna på andra...) - nyfiket ser på.
Nadine 'It's probably just some cables. It happens sometimes.'
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om att sladdarna småbrinner lite då och då - den där brandsäkerhetskursen i skolan har verkligen skadat mig - men den tillfälliga lösningen var att öppna alla fönster och skapa korsdrag.
Kommentarer
Trackback