I fredags var den preliminära planen att jag och Albane skulle ut med ett gäng fransmän (kollegor till Héléne som jobbar på en fransk bank här), men det blev inte av. Istället bestämde vi oss för att gå till en cocktailbar och ta det lugnt - vilket egentligen passade oss utmärkt efter torsdagens äventyr.

En lördag som absolut skulle platsa på topplistan över lördagar i mitt liv - om jag hade en. Den inleddes med sovmorgon och soffhäng med en fantastisk bok (A visit from the Good Squad). Sen träffade jag Albane och Livia ett par timmar på ett café inne i stan för att planera kvällen - Livia hade ätit lunch tidigare i veckan med en 'kompis kompis' och fått ett väldigt bra intryck. Ville vi hänga på honom och hans gäng ut? Albane försäkrade att de pratar engelska (det här är hur gullig hon är. Hon hade uttryckligen frågat honom det här för min skull!), för flera av dom har pluggat i London. Vi bestämde oss för att det lät roligt (som Livia sa; det är alltid det oplanerade som blir bäst) och tänkte att 'har vi tråkigt kan vi alltid överge dom'.

Jag tog mig hemåt för att äta (en jättefin och god) middag på en fransk restaurang med A&A. När jag kommer upp ur tunnelbanan möts jag av ett skyfall. Jag har aldrig sett så mycket regn i mitt liv! Min första tanke var att vänta under tak på A&A, som strax skulle komma ändå, men sen såg jag ett par personer som sprang. Och det såg så härligt ut! Jag satte fart. Regnet var alldeles varmt och dropparna gigantiska. Jag kände mig alldeles lycklig och skrattade högt i två kvarter. När jag kom hem såg det ut som jag gått in i duschen med kläderna på... sååå jag bytte om, åt en fantastisk middag och hörde av mig till Albane och Livia för att fråga var de höll hus.

De hade precis ätit middag med killen och hans kompisar och var på väg hem till honom - jag fick adressen och anslöt. Jag möttes av värden, tillika lunchkillen, Moritz. Lägenheten var fantastisk. Gigantiskt, högt i tak, stora fönster - och i soffgruppen fanns fem nya trevliga personer att lära känna. Killar. De var alla från Österrike (Wien) och vissa av de hade känt varandra sen de var små. De meddelade att de skulle ta oss till Frankfurts Red Light District (bonuskarte-kvarteren!) men menade att det 'inte var ett sånt ställe som vi tror'. Jag svarade att jag litar på dom - men meddelade att vi kommer vända i dörren om vi blir lurade (hehe).

Jag hade aldrig kommit på tanken att gå in i den här lokalen om inte killarna tagit oss dit. Det hette något i stil med 'Die Dame' och såg ut precis som ni föreställer er det - jag lovar. Vi betalade 10€ i inträde och kom i ett enormt varmt, rökigt (ställen som är mindre än 75 kvadratmeter stora kan välja att klassas som röklokal) och smockfyllt rum. Tapeterna föreställde... älskande par och bakom DJ'n fanns en gigantisk tavla som föreställde en jättetjock naken kvinna. Stället används till annat än nattklubb i veckorna om vi säger så. Inredningen var blodröd och det fanns ingenstans att sitta - stället var ett enda dansgolv. Vad tror ni att de spelade? DISCO. Mest 70- och 80tal men en del av de stora dance-hitsen från 90talet min Mamma lärt mig att gilla fick också utrymme. Hela vårt gäng dansade oavbrutet i kanske 4 timmar (förutom när vi gick baren. Vilket vi gjorde en del. Såpass att Albane började prata med mig på tyska utan att förstå varför jag skrattade. Av någon anledning lyckades killarna - läs: Moritz - övertyga mig om att vodka/redbull was the shit) innan någon utbrast VODKABAR och vi plötsligt satt i en taxi.

Nu var vi bara fem kvar (Livia till exempel, hade skyhöga klackar och gav upp tidigt. Eh... ja framåt 04.30 fick jag reda på dagen efter) och jag kan lägga till att vi som genom ett mirakel fick åka i EN taxi - annars är taxichaufförer här i-n-t-e på kundens sida. Vi går ner i någon oklar källare och kommer in på ett nytt dansgolv. I en ÄNNU mer rökfylld lokal. Här spelades helt annan musik - och varje låt kändes som att det var just den du hade önskat om du fått chansen - men stämningen var minst lika bra. Och vet ni vad? Vi behövde inte gå till baren för att beställa! Vi kunde göra det från dansgolvet. Magiskt? Ja!

När jag kom hem var klockan 06.30. Jag har kommit hem sent förut - men aldrig från ett dansgolv.

I söndags skulle jag, Albane och Lydia ses 14.30 (vi var förutseende!) för brunch. Jag vaknade redan 12 (kanske av lukten från mitt hår) och kunde inte somna om. Jag slog på mobilen utan att lämna sängen och möttes av ett 'Saga!' på fb-chatten från Adrian. Det var ett otroligt trevligt sätt att vakna på :) och efter att ha pratat en timme kände jag mig redo för kraftansträngningen att ta mig in i duschen.

Jag var först på plats och hade en otrolig tur - fick ett bord för 3 direkt. Men när Livia kom sa hon 'jag tror att Albane kommer en kompis, vi behöver ett större bord' och vi flyttade. Albane kom och därefter droppade hela killgänget från lördagen in - vi blev 9 runt bordet. Vi satt där i flera timmar (vårt tempo var allt annat än högt) och det kändes precis som när jag jobbat med gänget bakom baren i Spanien och åkt till en mack för frukost kl 07 på morgonen när vi stängt. Till slut droppade alla av tills jag, Albane och Livia var själva. Då bytte vi café till ett tystare, fyllt av pensionärer, och fortsatte dricka kaffe och varm choklad. Sen var klockan 18.

PS.

Andrea - det här är vad som väntar dig om 3 dagar och 19 timmar!

PS 2.

Det här tog mig nästan en timme att skriva (jag orkar inte kolla igenom det så ni år ursäkta eventuella typos/grammatiska fel, vad vet jag). Jag fick nästan återuppleva det igen! :)