Det finns tydliga sociala hierarkier i Tyskland. En främling tilltalas aldrig med annat än 'ni', och för att bli 'du' med någon (din vän, bekanta eller granne till exempel) krävs det att den äldre av de båda (alternativt den i chefsställning) uttryckligen erbjuder den yngre att 'låt oss säga du till varandra'. I Sverige används som bekant ni-formen knappt alls - själv vågar jag knappt ens säga det till äldre damer och herrar på tunnelbanan när jag erbjuder dom min plats. Risken att de uppfattar erbjudandet som en förolämpning - en antydan att de skulle vara gamla och svaga - är tillräcklig.

Som icke-tysk-talande slipper jag helt undan det här problemet! Förutom att deras engelskakunskaper generellt inte är de bästa är ju engelskans 'du' och 'ni' dessutom samma ord. Igår frågade jag en kollega som jobbat här sedan april hur han trivs. Han svarade att skillnaden mot banken där han jobbade tidigare var mycket stor - där var hierarkin på kontoret väldigt hård och det var noga att såväl nia som dua rätt personer.

Tydligen gäller inte dessa regler på min arbetsplats - vilket jag såklart inte hade någon aning om, eftersom jag inte uppfattat skillnaden. Men HEJA Protiviti!

(Något annat jag verkligen uppskattar är de fem semesterdagar jag tilldelats under de två månaderna jag är här. Än så länge har jag bara använt en enda – men nu fick jag precis klartecken för ledighet alla de fredagar som återstår… vilket innebär att den fantastiska torsdags-aw:en nu kan bli ännu mer fantastisk! Hurra!)