Jag har fått beröm för min ständigt positiva inställning i den här bloggen, men nu är det tyvärr slut med det för det här inlägget. Ni kan få höra slutsatsen med en gång: från och med nu - endast direktflyg.

Från Frankfurt till Stockholm flög jag med KLM - och hade endast 40 minuter på Amsterdams flygplats vid mellanlandingen. Jag gillar att vara effektiv och tilltalades därför av detta icke-slöseri av tid... tills jag vid gaten i Frankfurt hör en fransk kvinnoröst ropa ut "We regret to inform you that the flight to Amsterdam will be about 15 minutes delayed. We apologize for any incovenience this may cause". Jag går fram till disken, berättar att jag har ett anslutande flyg att passa i Amsterdam och frågar hur de löser detta.

- If you have less than 40 minutes at the airport... oh. Well, my collegues will transport you.

- Great! So they have some kind of vehicle and will help me?

- Um, no. They will run with you. And if you miss the flight... let me see. Yeah, if you miss your flight, there will be another one tomorrow.

- I will NOT miss my flight, I have a WEDDING tomorrow! I will run with your colleagues.

För första gången i mitt liv var jag en av de störiga personerna som har otroligt bråttom av planet. Kommer ut och möts (såklart) av en buss... Väntar taktiskt tills dess att alla gått på och hamnar allra närmast dörren. När dörrarna öppnas springer jag - jag är fullt seriös - som jag aldrig sprungit förr. Tror ni att några kollegor fanns där, redo att rusa vid min sida? Och tror ni att jag var väl rustad för en språngmarsch - eller att jag hade på mig högklackat, en handväska över axeln och en tung kabinväska i släptåg?

Amsterdam är en stor flygplats. För att det inte ska ta allt för lång tid att ta sig omkring är den utrustad med platta rullband - som tyvärr är ganska smala. Jag kommer rusande, ropar 'excuse me!!!!' och får flera sällskap - däribland kabinpersonal - att kasta sig åt sidan för min skull. När jag äntligen nådde min gate rusade jag rakt fram till de båda kvinnorna vid disken. Det var då 10 minuter kvar tills flyget skulle lyfta. Jag tog ur hörlurarna, frågade "Stockholm?" och kände samtidigt hur slut jag var i hela kroppen (det gjorde ont att andas!).

"You are not late, we are."

"...uh... Stockholm?" upprepar jag, som i stunden inte förstår vad hon säger.

"You have not missed your flight. Please sit down and relax, we are 30 minutes delayed."

Jag blir trött igen, bara av att beskriva det här. Berättelsen om hemresan sparar jag till en annan dag när jag inte har något av intresse att rapportera. ;)