Lunchdiskussion med mina kollegor för någon vecka sedan:

Så vad var det för hemligheter jag hade för mig igår kväll?

I måndags var jag hembjuden på middag hos min kollega Chris. Han hade långväga besök av sin mexikanska vän Pepe som lagade enchiladas till oss vilken serverades med en mycket speciell sås: mole. Denna ser ut nästan precis som chokladsås och jag hann knappt ta ett steg in i köket förrän en sked sträcktes fram och jag uppmanades att smaka.

Det här däremot, är exempel på lyckad PR.

Innan jag åkte till Tyskland förra året hade jag en bild av tyskarna som korrekta, strikta och  framför allt: slutna. Men att de skulle vara värre än vi svenska 'musslor' visade sig vara helt felaktigt. Jag försökte förklara det här för mina kollegor - hur jag är glatt överraskad över tyskarnas öppna och trevliga sätt.

Om ni någonsin behöver smälta in som tysk så finns det ett otroligt effektivt sätt:

Tyskarnas engelska har förbättras lika lite sedan förra året som min tyska... De på kontoret, däremot, känner sig bekväma med språket och talar absolut flytande engelska. Däremot är det här med uttal svårt. Till exempel säger de 'delay' när de menar 'delete'. Jag har lärt mig handskas med det här genom att knappt lyssna på orden utan istället fokusera på sammanhanget.

Nu finns det flera personer jag lärt känna tillräckligt bra för att ha riktigt roligt med. Robert (hehe, äggmannen) ska lära mig och Maria (tjejen jag ska iväg på projekt med. Nyss utexaminerad och anställd sedan mindre än 2 månader) baserna i internal audit. Därför satt vi tre tillsammans ett par timmar igår i den lilla konferenslokalen precis intill kontorslandskapet. Idag var vi ett större gäng ute och åt lunch och jag sa till Robert att jag såg fram emot nästa lektion i Auditing for dummies. De andra i sällskapet reagerade med ett 'ja, vad GÖR ni därinne egentligen?' och vi började berätta när de avbröt och sa 'nej, alltså, ni skrattar ju oavbrutet!'.

Idag är det söndag i Tyskland, tro det eller ej. För mig innebar det att jag kunde gå ut igår kväll med Eva - en fantastisk tjej som jag lärde känna av en slump när jag gjorde min praktik förra året i Essen. Hon pluggar i Marburg, en stad som inte ligger alltför långt ifrån Frankfurt, och kunde därför ta tåget in hit efter sin sista föreläsning för att träffa mig. Vi träffade även en annan av hennes vänner, Albane, en fransyska Eva lärde känna under sitt utbyte i Paris. 'Viva Europa!' utbrast servitören på den italienska restaurang vi åt på, (efter att ha frågat och fått reda på att jag var från Sverige - inte USA). Vi gick sedan vidare till en bar på toppen av ett parkeringhus mitt i staden, samma ställe jag och Andrea var på förra året.

När jag för lite mer än en vecka sedan (tiden går snabbt!) hade min första dag på kontoret fick jag en genomgång av kaffemaskinen och det var tydligt att de var stolta över att kunna erbjuda så bra kaffe. Faktum är att jag hörde det här kaffet prisas från flera oberoende (nja) kollegor innan jag själv gick dit. Jag måste erkänna att jag ärligt talat trodde att kaffet skulle vara helt okej - vilket är ett mycket högt betyg för tyskt kaffe - men kunde inte annat än kontatera att tyskarna inte vet vad bra kaffe är.