Vikten av att planera
Vaknade otroligt stressad och desorienterad efter en helt otrolig mardröm som innehöll alla möjliga obehagliga händelser. Vet inte om jag har återhämtat mig ännu, faktiskt. När jag sedan kom till kontoret - efter en promenad i regn och blåst - visade det sig vara i princip tomt på människor idag. Vi som var där tyckte faktiskt att det kändes som ett 'ghost office' och blev kollektivt sömniga av den låga aktiviteten i rummen.
På lunchen berättade en av mina kollegor att hans syster bor i Köpenhamn. 'Sen hur länge då?' undrade jag varpå han började fundera och erkände att han hade väldigt dålig koll (typiskt bröder?). Till sist kom han fram till att jo, hon har nog varit där i ungefär 10 år nu. Jag frågade vidare hur det kom sig att hon flyttat dig och han skrattade: 'det var efter fotbolls-VM '98 som hon av någon anledning bestämde sig för att Danmark var ett fantastiskt land. Hon började läsa danska här på universitetet i Tyskland och sen flyttade hon dit, fast besluten att träffa en man som (namn på dansk fotbollsspelare).'
'Lyckades hon?'
'Ja, alltså. Hon flyttade ju dit. Och träffade en man som är både blond och dansk. Så... ja."
Slutsats: allt man behöver är en plan! Var ska jag hitta en?
Allt handlar om effektiva processer...
...därför tar jag numera mina gympaskor till jobbet, har klackskorna i väskan och sparar säkert 4 minuter.
Här anar ni vilka spännande dagens outfit's jag undanhåller er.
Glädje-bonus
Det finns ett stort 'glädjekvarter' i Frankfurt - ett stenkast från de höga skraporna fyllda av kontor
och affärsfolk (den första dagen jag skulle promenera hem från kontoret gjorde jag en 'wrong turn'
och hamnade faktiskt mitt i dessa...). Som svensk är det rätt underligt att se hus som Eros Center:
Meeeen många av er har säkert, precis som jag, redan träffat på liknande byggnader i
Amsterdam. Så det jag egentligen vill visa er är detta:
Showcenter-Sexyland må vara ett fantastiskt namn, men det är inte heller det jag
vill göra er uppmärksamma på. Nej, det är den lilla, lilla gula skylten strax ovanför
taxins bakre däck... Där står det 'BONUSKARTE'.
"BONUSKARTE!" ropar jag såklart med min vanliga entusiasm när jag läser detta,
varpå de två männen vid utgången glatt svarar på tyska. Jag skrattar, skakar på
huvudet och hoppar in i taxin jag var på väg till. Jag får veta att männen glatt
frågat om jag 'var intresserad av ett bonuskort?'. Det är svårt att inte fråga sig vad
man kan använda sina samlade poäng till?
Where I'm at
Kära vänner,
I present to you: det ultimata stalkerverktyget Google Maps!
Här kan se var jag bor (den nedre markören), jobbar (den högre) samt min promenadsträcka till
jobbet (den gröna vägen, 2 km) och var jag motionerar (den blåa vägen kring floden, 5 km).
Oj vad mycket mer man uppskattar helgen när man jobbar heltid i veckorna! Efter min springtur
promenerade jag ner till stan för att gå till min favoritbokhandel i hela världen: Hugendubel. Deras
engelska sektion är helt magisk - det är som om den är helt anpassad till mig! De allra flesta böckerna
i hyllan är antingen något jag har läst och tyckt om eller något jag vill utforska. Jag övervägde att
begränsa mig och välja en enda bok för att få komma tillbaka så snart som möjligt, men kom fram
till att tre böcker var en nog plågsam utmaning.
På kvällen åt vi middag på en fantastisk
restaurang, var hemma vid 02 och fick därför sovmorgon till
framåt 11. Vädret är sjukt tråkigt idag så jag har suttit inne med mina böcker och pratat med bästaste
Andrea som gjorde samma sak hemma i Stockholm. Heja Skype!
PS. Ni får ursäkta det tråkiga innehållet i den här rapporten - men jag tänker mig att det är bättre än inget.
Friday-friday
Fredagen var en mycket bra dag av tre anledningar:
1) Under morgonens timme med min chef inträffade ett 'plötsligt händer det'-ögonblick och jag förstod vad det är meningen att jag ska göra. Min uppgift kring IT-säkerhet blir att ta fram en slags checklista som konsulterna på kontoret kan använda sig av när de är ute 'on site' hos kunder. Denna lista ska baseras på de olika etablerade standarder som finns och är brett accepterade - och varje punkt ska refereras tydligt till dessa. Då har konsulten, när kunden säger 'måste vi verkligen göra det här?', något konkret att peka på.
Slutsats: vad jag gör kommer verkligen komma till användning.
2) Under samma timme avslöjades det även att de vill ha mig 'on site' i projektet jag ska få ta del av i juli. Jag fick också veta vilka två konsulter som ska dit (trevliga båda två, vi kommer bra överens!) och att den här kunden finns i Nederländerna... nu ska det här bara bekräftas innan det blir klart att jag ska postas iväg på riktigt uppdrag!
Slutsats: jag kommer med största sannolikhet få prova på konsultyrket på riktigt.
3) Eftersom det var Christians sista dag innan pappaledigheten gick i stort sett hela kontoret iväg tillsammans och åt lunch på en italiensk restaurang. Jag och Maria (den ena som är med i projektet) blev fråntagna våra kappor av den italienska servitören, varpå dessa hängdes undan någonstans utom synhåll. När vi sedan skulle gå frågade jag efter min kappa - och fick den plus två till (samtliga trenchcoats i färgen beige).
Jag såg inte Maria och antog därför att hon måste gått till badrummet och bestämde mig för att vänta in henne. Plötsligt kommer en annan, mycket förvirrad och stressad, servitör och håller upp de båda kapporna som inte är mina. Han kan inte kommunicera med mig på engelska utan tar dessa och springer fram till ett bord i restaurangen. Kvinnan vid bordet får svara på vilken av kapporna som är hennes och sedan lämnas den andra till mig igen. Maria är fortfarande utom sikte och jag börjar misstänka att hon glömt den.
Jag går ut på gatan utan att finna några spår av mitt sällskap på 12 personer och börjar därför promenera mot kontoret. När jag kommer fram hittar jag Maria utanför byggnaden och hon springer mot mig: "Gud, vi insåg precis att du inte var med oss, var tog du vägen? OJ min kappa! Jag glömmer verkligen alltid något... Tack, vad du är bra!'
Slutsats: jag har än en gång axlat rollen som Klein-Mama.
PS. Något som relaterar till rollen som klein-mama på kontoret är min stora förvåning över hur så många misslyckas med att ställa in sin disk (titta i sinken och mot kaffemaskinen) in i diskmaskinen (luckan i bild med den rutiga handduken). Om man nu tagit sig in i köket med sin disk - varför inte ställa in den i maskinen (som är tömd!),
Ludwig Wolfgang Bach*
För er om alltid undrat vad CSI är förkortning för (och inte ägnat någon uppmärksamhet alls åt introt) kan jag med glädje dela med mig av svaret: Continual Service Improvement.
Förutom denna lärdom har jag även, för första gången i mitt liv(?) fått uppleva private tutoring! Min chef har bestämt att vi ska ha en timmes möte varje dag för att stämma av hur jag har det och hur det går med min uppgift. Förutom det vill han också lära mig hur IT sköts på företag - i verkligheten. Idag var lektionen i Change Management och imorgon ska det handla om Operations Management. Han tänker dessutom att det blir en mycket bra förberedelse inför projektet jag ska med ut på i mitten av juli. När jag tackade på vägen ut ur konferensrummet sa han 'nejnej, det här ligger lika mycket i vårt intresse. Ju mer du lär dig, desto bättre kommer du utföra din assignment' (vilken för övrigt är något de typiskt skulle tilldela nyanställda konsulter deras första år...).
Avslutningsvis vill jag ge en annan motbild av föräldrar på företaget, efter det hemska ni fick läsa om igår:
Christian (en av mina favoriter!) jobbar sin sista dag imorgon. Han fru är super-duper-hög-gravid och deras lilla flicka - vars namn hålls hemligt för de vill inte höra några reaktioner - anländer vilken dag som helst. Därför ska han nu vara ledig ETT ÅR. Och han ska vara det tillsammans med sin fru! Jag sa 'wow, det måste vara en specialdeal. Hur ser föräldraledigheten ut i Tyskland?'. Han svarade att nej, föräldrarna får 14 månader att dela på. Han tar därför ut 12 och hans fru 2, och så lever de på hans lön. "Jag ser jättemycket fram emot det och tror att det är otroligt viktigt att vara tillsammans hela familjen, den första tiden."
* Det otroligt uppfinningsrika namnet på färjan jag såg imorse. Tyskarna tycker väl att om de ändå stått för två av tre klassiska genier kan de väl ändå få tillgodoräkna sig även grannen.
Ich wohne in Frankfurt
Dagen började tidigt med ett besök på medborgarkontoret: nu är jag officiellt boende i Frankfurt!
För att fullt leva ut rollen som svensk i Tyskland kollade jag in tyska ambassadens hemsida och fann följande under 'relevant reseinformation angående Tyskland':
"Mot bakgrund av det förhöjda hotet sedan november 2010 om terrorattentat i Europa, uppmanar UD svenska resenärer att iaktta vaksamhet och allmän försiktighet. Du bör vara på din vakt på offentliga platser, i och omkring offentliga byggnader, vid turistattraktioner, på allmänna transportmedel, i butikscentra och på andra platser med större folksamlingar."
Jag har nog aldrig behövt 'vara på min vakt'. Vad innebär det egentligen? Vad är det jag ska på vara på vakt för?
Innan jag satt i 1-1 möte en timme och fick veta vad jag ska sysselsätta mig med (undersöka IT-säkerhet i stort och utifrån de olika standarder som finns samt hur dessa stöds av SAP - och i slutändan hur Protiviti kan jobba med detta hos sina kunder), läste jag interntidningen. Hittade en intervju med en karriärskvinna inom företaget som svarade på frågan 'What are your hobbies?':
"I practice running and I play golf. I engage everyone I know and love in golf and play as often as I can. I'm also involved in our church, community events and raising my family."
Något nytt om sexuella trakasserier
20 minuter tog promenaden - i högklackat och regn!
Efter den första dagen på kontoret kan jag konstatera att alla är
jättetrevliga!
Jag vet nu också lite om vad jag ska ha för mig (delta i ett projekt som startar 11e juli och ska förberedas de båda
veckorna före samt driva en egen undersökning kring hur it-säkerhet hos stora företag kan förbättras), men min chef var bara på plats till klockan 11 så egentligen är det imorgon det hela startar.
Idag ägnades helt åt administration - dator, inloggningar, telefon och papper att skriva under.
Jag fördrev också tid på företagets webbaserade internutbildning, som de refererar till som sitt Universitet. Jag läste på om allt från företagskulturen till hur de tycker att projekt skall bedrivas och vad de anser vara bland det viktigaste i sin verksamhet:
"Knowledge management, which is a systematic process for acquiring, creating, synthesizing, sharing, and using information, insights, and experiences to tap the collective genius of our company."
Collective genius låter otroligt bra! Jag blir extra nöjd över att jag valt att läsa en kurs i just Knowledge Management i höst.
Dagens viktigaste lärdom sprang dock ur det test jag (som nyanställd) tvingades göra kring vad som är okej och inte okej på arbetsplatser med avseende på mobbning osv. Två slides ägnades åt definitionen av sexual harassment, det här var en av de sista punkterna:
"The harasser's conduct must be unwelcome."
Smygbesök på kontoret
Jag har kommit hem till Frankfurt!
Idag är det 'söndag' och allt är stängt i vanlig tysk ordning.
Jag ägnade därför dagen åt att undersöka något mycket viktigt:
- hur lång tid kommer det ta att promenera till kontoret?
Svar: ca 25 minuter.
Perfekt! Inget busskort behöver alltså införskaffas. Jag tror dessutom
att det kommer gå alldeles utmärkt att gå den här sträckan i högklackat.
En viktig fråga som dock återstår:
- kommer jag ens spendera tid på kontoret? Eller hos kunder?
(Något oroväckande fick jag frågan per mail häromdagen om jag talar norska,
och i så fall: hur bra? Betyder detta att jag ska pendla till Oslo?)
Hit, till nr 16 och Protiviti ska jag imorgon kl 9!
Andrea och Charlie på morgonkvisten
Sovmorgon och satsig frukost i soffan framför 2 1/2 men.
Fantastiskt!
Nya vänner
Var är alla unga människor i Essen?
Det har jag och Andrea frågat oss. Vi vet att det finns ett universitet här, och vi förstår absolut att studenterna är på sommarlov nu. Men ändå - några måste det väl finnas? Det visade sig fungera ungefär som med kantareller i skogen: så fort man får syn på en så uppenbarar sig de andra runt omkring.
Vi köpte med oss pizza hem i söndags, for att äta i soffan framfor VM-finalen (två tjejer, två pizzor, vitt vin och fotboll. Dessutom var tjejerna endast iklädda underkläder pga den extrema värmen). Killen som tar emot vår beställning gör ett väldigt bra intryck under de tio-femton minuterna det tar för pizzan att bli klar: såpass bra att vi inte tvekade det minsta inför att byta nummer.
Så på tisdagen (på måndagen läste vi inte hans sms förrän alldeles för sent) träffade vi honom - Daniele - och hans kompis - Maik - och lät dessa två ta med oss till en så kallad 'Bier garten'. Detta innebär att dricka öl i ett 'grönområde' under tält och på bänkar. Vi diskuterade tyska uttryck (vi fick lära oss att vårt favorituttryck 'klasse!' är out-of-date, och att vi istället borde saga 'cool'. Som om!) och mycket anna. Vi hade det jättetrevligt och bokade in att vi även skulle ses aven dagen efter.
I onsdags fick vi träffa hela deras kompisgäng. Vi åt middag tillsammans och gick sedan till en jättehäftig cocktailbar. Trots att våran 'originalvän' Daniele åkte tillbaka till Paris (där han bor och jobbar) igår så ska vi träffa hans vänner både ikväll, på lördag och söndag. Superduper! Nu behöver jag inte lämna Andrea alldeles ensam i Essen om två veckor (!) när jag åker hem..!
Lappar
Igår när jag och Andrea kom hem så satt det en gul post-it på ytterdörren. På tyska. Vi förstod ingenting av det som stod, förutom att det avslutades med "...tack". Ingen avsändare. Vi bestämde oss för att ta hjälp av Google Translate och tog med oss lappen in.
Andrea går och öppnar balkongdörren (altan, snarare) för att få in lite frisk luft och börjar skratta. På vår altan ligger ett stort, blått, uppfällt parasoll. Plötsligt trodde vi att vi förstod vad lappen handlade om. När kvinnan lite senare kom för att hämta det, och vi berättade att vi inte kan tyska och inte förstod hennes lapp utbrister hon: "Ni var ju på bussen!"
Vi börjar göra oss ett rykte som de två tjejerna som inte kan tyska. Splendid!
Att kärna smör
Jag vill börja med att berätta att jag inte bloggar från jobbet - utan hemifrån. Jag och Andrea har nämligen fått i uppdrag att turas om att vara i lägenheten mellan 11 och 13 idag, för att kunna släppa in sotaren (vilket i sig är ett mysterium, eftersom ingen öppen spis finns här).
I Frankfurt, hos A&A, fick jag jordgubbar varje dag. Om man äter nagot varje dag i mer än en manad, så uppstår alldeles säkert ett mindre beroende. Jag har nu för avsikt att ta med mig ner i fallet och vi har därför ätit en hel del jordgubbar sen jag kom hit i lördags (vi har även cyklat 2 mil, badat, hängt i parken, gått på museum och allmänt haft det bra).
Igår kvall hade vi dessutom köpt grädde till dessa. Vi bestämde oss för att vispa den, vilket var enklare sagt än gjort. Jag vispade tills jag kände att det inte riktigt var värt besväret - den är ju god ovispad - varpå Andrea tog över medan jag gick ner i källaren och hämtade upp tvätt. När jag kom upp igen sa Andrea att grädden smakar skumt och ser underlig ut. Jag kunde inte annat än hålla med och föreslog att vi kanske skulle vispa lite till? "Jag är bara rädd att det ska bli smör..." sa Andrea. Ett par sekunder senare besannades hennes farhågor.
Smör.
Vad gör vi nu? Det verkar ju dumt att slänga grädde? Jooo vi saltar, vispar lite till, häller bort vattnet (mjölken?) och stoppar in i kylen. Vi har kärnat smor! Detta hade vi på mackan i morse och i stekpannan nu på lunchen. Tänk vad duktiga vi är!
Statistik och verklighet
Följande fick jag, som VM-novis, berättat för mig precis när turneringen startade:
- Innan i
år har det aldrig tidigare inträffat att VMs värdland inte gått vidare från gruppspelet. Värdlandet direktkvalificeras alltid in i turneringen, så det här är väldigt spännande. Kan 'att vara på hemmaplan', med allt vad det innebär, verkligen spela så stor roll i fotboll? Handlar det om så mycket annat än bollsinne, skicklighet och strategi? Tydligen. Det kan ju inte riktigt vara en slump. Hur skulle resultaten bli om matcherna spelades inför tomma arenor?
- Innan i år har ett europeiskt lag aldrig vunnit en VM-turnering som spelats utanför Europa.
När jag hörde det här kändes det så otroligt ologiskt, och trots att vi diskuterade ämnet kunde vi inte komma fram till någon förklaring. Jag sa då att 'tänk om det här är året när statistiken ljuger?'. Statistik är ju trots allt inget annat än siffror.
FAKTA, inte statistik:
- Sydafrika fick inte spela i åttondelsfinalen.
- Oavsett hur matchen går ikväll så har vi två europeiska lag i finalen.
EDIT: Alla andra fotbollskvällar i Frankfurt - oavsett vilka lag som spelat - så har många vuvuzelas hörts både under matchens gång och när slutsignalen ljudit. Men nu är det verkligen tyst som i graven ute. A ställde sig på balkongen och ropade högt "EEEEEEEEESPAÑÑÑÑA!". Inget svar fick han tillbaka.
Däremot kan vi glädjas åt att det är första gången sedan 1978 (Argentina-Holland) finalen spelas mellan två länder som aldrig tidigare vunnit VM ("Förutom första året VM spelades då, hehe" berättade A).
Weekend in Frankfurt
Jag och Andrea hade båda höga förväntningar på vår Frankfurt-helg tillsammans - men de överträffades precis som vi hade väntat oss. Hon anlände till centralstationen och vi konstaterade att det var en hel månad sen vi sågs. Det innebär också att jag varit borta en hel månad - och att halva tiden gått. Jag minns att jag funderade över vad jag skulle sysselsätta mig med om kvällarna - och hur det skulle gå att bo helt själv. Det kommer jag inte få några svar på eftersom jag nu har bott den första halvan i Frankfurt hemma hos A&A, och kommer att spendera den andra halvan (fr.o.m nästa lördag) som sambo med Andrea.
Med risk för att vara en 'sån där' bloggare som berättar om allt i detalj vill jag lista vad vi var med om:
FREDAG
- Frankfurt-Schnitzel middag med lokala tillbehör som grünersause och apfelwein
- Fantastiska cocktails på stammisbaren (och Ghanamatchen!)
LÖRDAG
- A&A dukade fram en croissant-baserad frukost utan dess like (som intogs innan 10 på morgonen och höll oss mätta i 12 h)
- En smällhet (37 grader i skuggan, uppåt 50 i solen) dag på stan med fruktsmoothies i skuggan, ett möte med en stor mängd iPads, ett (mycket lyckat) besök på den coola klädbutiken
Hollister och en eftermiddag på
Long Island Summer Lounge (kolla galleriet. Stället ligger mitt i stan, på taket till ett parkeringshus. Vi blev kokta och flydde in i vassen...)
- Ett besök på
Maintower - vi var uppe på taket och i cocktailbaren
- Middag på 'stans bästa tapasbar
- Tbaneresor, och en del väntan på tåg. Vi fördrev tiden med att ha roligt åt diverse tyska konstigheter...
- Utgång på COCOON CLUB
"The best club in Europe is that way" som en kille vi frågade om vägen sa. Det är ett helt blogginlägg bara det. Vi var varnade att stället låg långt ifrån t-banan, mitt i ett nedsläckt och öde industriområde. Men vad gjorde vi? Bestämde oss för att promenera. Det tog EN TIMME. Och det var såååå värt det. Om jag bodde i Frankfurt, eller ens i närheten av Frankfurt, skulle jag vara där varje helg. Det är dessutom inte varje dag man får komplimanger från en pilot som säger att man har 'beautiful feet'...
SÖNDAG
- Ännu en helt fantastisk, croissant-baserad frukost. Följt av en lugn dag med promenad i området, uppvisande av den creepy antikaffären och bevittnande av tävlingen Iron Man.
- En jakt på mat, eller snarare en restaurang som serverar mat kl 16.00 en söndag, som slutade med ekologiska hamburgare.
- Inväntande av ett tåg som skulle bli försenat, men inte blev det (eller?), och en Andrea som fick springa till sitt tåg (vilket visade sig vara fel tåg dessutom... men hon hamnade rätt till slut)
Vi vill göra om allting! Helst nu! :)
Det sjukaste jag sett på länge
Eftersom man i Tyskland inte dricker kranvatten (man
kan göra det, men det innehaller stora mangder kalk som lagras på tänderna. Hm en anledning att gå tillbaka till tandläkaren?) så har jag ett par flaskor Evian på mitt skrivbord. Jag råkade precis lägga marke till vad som finns på 'baksidan' av etiketten: en bild av en bebis på rullskridskor. Ursäkta? Jag kände mig tvungen att gå in pa den angivna
hemsidan, klicka på 'the movie' och fick därmed se det sjukaste på lange. Ni
måste nästan göra detsamma.
Vad vill Evian säga med detta?
Svar:
"Evian. Live young"
Ajaj
I onsdags kväll fick jag ont emellan mina framtänder. Något, som kändes litet och vasst - ungefär som en sticka- hade fastnat och vägrade försvinna. Jag funderade över vad jag hade ätit under dagen och kom fram till att det endast var sallader. Vad finns det för litet och vasst i en sallad?
Det kändes löjligt, men när jag vaknade nästa morgon ringde vi för att se om det fanns någon tid hos tandäkaren. Jag hade tur - det fanns det - så vi gick dit. Och det var helt fascinerande! Jag rekommenderar alla att gå till (privat-) tandläkaren i Frankfurt! Mottagningarna här kallas inte ens 'mottagning' - utan lounge.
Hemsidan är helt fantastisk, även den, med ett bildspel som visar hur det ser ut.
När vi kom in i rummet frågade vi tandläkaren om vi kunde prata engelska och berättade att jag är på besök från Sverige. 'Sverige!' sa hon. 'Jag har ett svenskt namn - Agnetha. Som sångerskan i ABBA'. 'Är du döpt efter henne eller råkar ni bara ha samma namn?' frågade jag och hon svarade att hennes föräldrar var stora ABBA-fans och att det var därför hon fick sitt namn.
Två och en halv minut senare hittade vi boven i dramat, som såg ut som en ytte-pytte-liten och tunn flisa. Vi kom fram till att det inte kan ha varit något annat än en bit räkskal - från den fina och goda räkröran vi ätit dagen innan. Tyskar stämmer varandra till höger och vänster. Kanske skulle vi bett att få ta med ett utlåtande från tandläkaren Agnetha och själva flisan i en plastpåse?
Att fråga om vägen (nej jag har inte gått vilse)
Jag har alltid varit den typen som blir stoppad på gatan och frågad om vägen (vem frågar ett barn?). Jag skulle kunna ta det som en komplimang och tolka det som att jag 'ser ut att veta'. Men jag minns att när jag blev stannad i Flen kändes det som motsatsen - jag ville inte se ut som jag visste. (I just det fallet går det att förklara med att alla som går omkring i Flen 'centrum' rimligtvis bor i närheten och känner till området - varför skulle de annars vara där? Jag förlåter kvinnan som frågade mig. Dessutom kunde jag inte svaret, hehe.).
Jag har aldrig riktigt tagit mig tid att reflektera kring detta. Men nu, när jag befinner mig i ett främmande land (där jag aldrig tidigare satt min fot och där det talas ett språk jag inte ens kan en turistversionen av) och jag fortfarande blir stannad. Det var då jag började fundera. Och när det sedan händer SEX gånger under loppet av TVÅ OCH EN HALV vecka? Då skriver jag det i min blogg. Och frågar: vad beror det på?
1. En ensam ung tjej på tbane-perrongen (frågade på engelska, fick korrekt svar!).
2. En medelålders kvinna på t-banan (frågade på tyska, jag svarar "I'm sorry, I don't speak german" och denne kan inte byta språk. HINT parallell till föregående inlägg.)
3. En till medelålders kvinna, med son, mitt i Frankfurt (på ITALIENSKA! Inte heller hon kunde engelska.)
4. Ännu en medelålders kvinna, med 10årig son, på tbane-perrongen (se 2)
5. En tant, i Mainz-Kastel 50 min utanför Frankfurt (på tyska. När jag gav mitt standardsvar funderade hon lite och sa "Polizei...station?" mycket långsamt. Jag svarade att jag tyvärr inte visste).
6. Man(!) på tbane-perrongen, med hund (Kunde ingen engelska. En annan, tysk, tjej kom till undsättning)
Så vilka är mina hypoteser/slutsatser?
* Det är allmänt vedertaget att män inte gärna frågar om vägen, och min statistik bekräftar detta. Jag tror inte att män hittar bättre än kvinnor. Kanske tenderar kvinnor att fråga kvinnor (mig?) och vice versa?
* Det fungerar inte att 'stänga världen ute' med mp3 och ljudisolerande hörlurar. Folk petar på dig till slut om du inte svarar på tilltal. Mörka solglasögon hjälper inte heller.
*Tyskar kan inte engelska.
Engelska(o)kunskaper
Alla tyskar ger mig komplimanger for min engelska (jag tackar, har dock inte fått tillfalle att säga 'detsamma') och undrar hur det kommer sig att jag kan språket sa bra. Har jag bott i USA? England? Jag svarar att jag alltid varit intresserad av att utvecklas i språket, och därför sedan länge både läser på engelska och ser filmer utan undertext. Jag berättar också att man i Sverige får lära sig engelska redan på lågstadiet, och att ingenting dubbas till svenska. Detta hävdar jag ar de huvudsakliga anledningarna till att svenskar, generellt, är mycket bra på engelska.
"Dubbningen är inte så illa som du tror. Sean Connery, till exempel, spelas alltid av samma röst. Annars vore det illa, haha" säger någon - på fullt allvar - till sitt lands försvar. Jag skrattar artigt och låter bli att föra diskussionen vidare.
Sachsenhausen
Något jag verkligen tycker om med Frankfurt är de fina husen. Åtminstone i området där jag bor hos A&A, som heter Sachsenhausen, känns det som att det finns en plan bakom varje hus. De är målade i fina färger, har fina utsmyckningar och framför allt: är unika. Man ser aldrig två likadana brevid varandra. Dessutom är det snarare en regel än ett undantag att husen ett par meter ut på trottoaren har en egen liten trädgård i vilken de odlar fina blommor.
Jag vill bo i dessa!
Och så måste jag visa den här också: en riktigt obehaglig fiol-med-dockhuvud som jag såg i fönstret i en liten antikaffär (som aldrig är öppen, och som innehåller en hel del andra riktigt skumma saker. Bland annat dockarmar med påmonterade krokar... tyvärr var detta längre in i affären och svårt att fotografera genom fönstret).
