I Frankfurt, hos A&A, fick jag jordgubbar varje dag. Om man äter nagot varje dag i mer än en manad, så uppstår alldeles säkert ett mindre beroende. Jag har nu för avsikt att ta med mig ner i fallet och vi har därför ätit en hel del jordgubbar sen jag kom hit i lördags (vi har även cyklat 2 mil, badat, hängt i parken, gått på museum och allmänt haft det bra).

Igår kvall hade vi dessutom köpt grädde till dessa. Vi bestämde oss för att vispa den, vilket var enklare sagt än gjort. Jag vispade tills jag kände att det inte riktigt var värt besväret - den är ju god ovispad - varpå Andrea tog över medan jag gick ner i källaren och hämtade upp tvätt. När jag kom upp igen sa Andrea att grädden smakar skumt och ser underlig ut. Jag kunde inte annat än hålla med och föreslog att vi kanske skulle vispa lite till? "Jag är bara rädd att det ska bli smör..." sa Andrea. Ett par sekunder senare besannades hennes farhågor.

Smör.

Vad gör vi nu? Det verkar ju dumt att slänga grädde? Jooo vi saltar, vispar lite till, häller bort vattnet (mjölken?) och stoppar in i kylen. Vi har kärnat smor! Detta hade vi på mackan i morse och i stekpannan nu på lunchen. Tänk vad duktiga vi är!