Hello weekend!
Igår var Albane's avskedsmiddag! Som vanligt var vi ett multi-kulti-sällskap med Sverige, Frankrike, Tyskland och Spanien representerat... efter en otroligt najs Frankfurter-Schnitzel med grünersosse, rikliga mängder apfelwein (ni ser den klassiska Bembeln på bordet!) och calvados (den första starkspriten jag hittar som jag kan tänka mig att dricka ren!) var de flesta redo att åka hem och sova. De ville vara 'utvilade' för ikväll... meeeen inte jag och Albane. Vi anslöt till Moritz och hans kollegor inne i stan - och hamnade än en gång på Vodka Bar.
Nu tänker jag bara på en sak:
Andrea är på väg.
Andrea är på väg!
ANDREA ÄR PÅ VÄG!
Det kommer innebära att min rapportering de kommande två dygnen blir högst bristfällig...
Vi hörs på söndag!
Fear is the path to the dark side
...jag ville visa er det här också. Den här lilla herren var del av inredningen på baren igår.
...Albane frågade mig om jag visste vem det var.
Ullared vs Primark
För ett par år sedan (eller tre, kanske?) åkte jag och Andrea på mini-roadtrip till Ullared. Vilka var höjdpunkterna?
- Själva resan. Det faktum att vi två åkte på äventyr tillsammans (helt oberoende av resmål/färdsätt)
- En ROADTRIP är alltid en höjdpunkt i sig! Speciellt när man precis fått sitt körkort!
- En bil med två killar (nähä?) såg potential i Mammas bil. De visade tydligt att de ville tävla med oss genom att lägga sig jämnsides i mötande körfält (på en 70-sträcka med skymd sikt mitt ute i skogen), tuta och gasa.
- När vi väl kom fram hittade vi lyckligt en markerad ruta i asfalten... och fick reda på att det var en 'vinkruta' vilken webbkamera-övervakas. Självklart ringde vi hem och uppgav adressen...
- Jag köpte jättefint presentpapper för 5 kr/st. Och ett doftljus.
Ja... ni hör ju att vi inte var speciellt imponerade av utbudet. Det var kort sagt billigt skräp. Som vi i 99 fall av 100 inte var det minsta intresserade av. Och i undantagsfallen (jag minns tydligt en tshirt med trycket I love all my boyfriends) var problemet istället att ingenting var i en storlek mindre än 52.
Och hur ska jag koppla det här till mina villovägar i Frankfurt, Tyskland?
Jo: Vi var på shoppingutflykt igår till en galleria i norra Frankfurt, där en brittisk motsvarighet till Ullared fanns: Primark. Not so impressed.
Desto bättre var vår 'after-shopping' (FANTASTISKT koncept, don't you think?)... med lite tur och god magkänsla hittade en riktigt bra bar där jag drack en Kentucky Apple: bourbon, äpple, kanel och citron. Whiskey Sour i äppel-paj-tappning!
Gummibärchen
Ni har säkert varit på Vapiano?
Vi äter lunch där alldeles för ofta - men jag uppskattar i alla fall att se mina kollegor plocka på sig sina björnar på vägen ut. Ofta i sin favoritfärg... någon gillar röda, en annan vita, och de 'fiskar' ur dessa utan att bekymra sig över kön som bildas till godisskålen.
Igår ställdes en stor, fin glassburk fylld med gummibjörnar fram mitt i vårt kontor - precis intill frukten. Så ni kan säkert föreställa er hur högtrafikerad vägen till 'frukten' är nu. Jag har en fantastiskt bra utsikt över detta fenomen och kan inte låta bli att le.
Det är väldigt charmigt med vuxna människor som, klädda i kostym, blir alldeles lyckliga av färgglatt smågodis.
Och då har de inte ens smakat the vodka-infused version...
Gårdagens lärdom
Det finns tydliga sociala hierarkier i Tyskland. En främling tilltalas aldrig med annat än 'ni', och för att bli 'du' med någon (din vän, bekanta eller granne till exempel) krävs det att den äldre av de båda (alternativt den i chefsställning) uttryckligen erbjuder den yngre att 'låt oss säga du till varandra'. I Sverige används som bekant ni-formen knappt alls - själv vågar jag knappt ens säga det till äldre damer och herrar på tunnelbanan när jag erbjuder dom min plats. Risken att de uppfattar erbjudandet som en förolämpning - en antydan att de skulle vara gamla och svaga - är tillräcklig.
Som icke-tysk-talande slipper jag helt undan det här problemet! Förutom att deras engelskakunskaper generellt inte är de bästa är ju engelskans 'du' och 'ni' dessutom samma ord. Igår frågade jag en kollega som jobbat här sedan april hur han trivs. Han svarade att skillnaden mot banken där han jobbade tidigare var mycket stor - där var hierarkin på kontoret väldigt hård och det var noga att såväl nia som dua rätt personer.
Tydligen gäller inte dessa regler på min arbetsplats - vilket jag såklart inte hade någon aning om, eftersom jag inte uppfattat skillnaden. Men HEJA Protiviti!
(Något annat jag verkligen uppskattar är de fem semesterdagar jag tilldelats under de två månaderna jag är här. Än så länge har jag bara använt en enda – men nu fick jag precis klartecken för ledighet alla de fredagar som återstår… vilket innebär att den fantastiska torsdags-aw:en nu kan bli ännu mer fantastisk! Hurra!)
Good morning, sunshine
Morgon i F-Furt.
Titta vad fint fåglarna sitter på rad i solen!
Efter jobbet ska jag och Albane låta Livia visa oss sitt favorit-shopping-center utanför staden.
Sen blir det cocktails - det är ju onsdag! ;)
FML
Vad är oddsen att Alex Schulman valde att promote:a Aperol Spritz just igar?
Sag det nu och skulle precis skriva 'ni vet var ni läste det först'... när jag noterade att hans inlägg publicerades tva timmar innan mitt. Sheisse.
Men min bild togs redan 18.20! Räknas det som motbevis?
(Okej det kanske inte riktigt kan kategoriseras som FML. Men I-landsproblem kanske?)
Sag det nu och skulle precis skriva 'ni vet var ni läste det först'... när jag noterade att hans inlägg publicerades tva timmar innan mitt. Sheisse.
Men min bild togs redan 18.20! Räknas det som motbevis?
(Okej det kanske inte riktigt kan kategoriseras som FML. Men I-landsproblem kanske?)
Nyhet: religiös
Tyskarna är konservativa. Traditionella. Och- religiösa.
Sverige kallas 'världens mest jämlika land' och är enormt sekulariserat.
Skilladen blir särskilt tydlig när man diskuterar kvinno- och mansroller.
Mina vänner här är katoliker och gar i varje söndag klockan 18. Varje söndag! Det är är ett (av väldigt fa) ämne jag, Albane och Livia inte diskuterat alls, vilket är intressant. Vet de hur det ser ut i Sverige? Har jag sagt nagot som fatt dom att första det?
'We can change that!' fick jag som svar i lördags (pa dansgolvet..!?) när jag avslöjade att jag varken är religiös eller katolik.
Och vad drömde jag inatt?
Att jag blev stannad i spärren i SL pa grund av min religiösa tillhörighet - som var tydligt redovisad pa baksidan av min körkort: katolik. Inte heller kunde de göra ett undantag och släppa igenom mig baserat pa mina föräldrars dito - en snabb sökning i systemet visade att de bada var registrerade som ateister...
Tänk om jag kommer tillbaka till Sverige med en helt ny religionsuppfattning?
17 days left for the change...
FET helgrapport
Ni vet redan hur bra jag hade det i torsdags.
I fredags var den preliminära planen att jag och Albane skulle ut med ett gäng fransmän (kollegor till Héléne som jobbar på en fransk bank här), men det blev inte av. Istället bestämde vi oss för att gå till en cocktailbar och ta det lugnt - vilket egentligen passade oss utmärkt efter torsdagens äventyr.
Den röda baren hette stället vi valde. Det ligger precis intill floden och är känt av två anledningar (inte nödvändigtvis i den här ordningen):
- grymma cocktails
- 'the barkeeper' ler ALDRIG (och har dessutom en mustasch av typen valross... ni ser det säkert framför er!)
Vi var där redan vid halv tio och stället var tomt på folk - vi var allra först på plats och fick därför det allra bästa bordet i hörnet av lokalen, intill fönstret. Lokalen var liten, mörk och - surprise - inredd helt i rött. Med mörk menar jag mörk - det var bara fönstret som gjorde att vi alls kunde välja vår första cocktail (jag drack en otroligt god Mai Tai, Albane en daiquiri) från menyn, och för den andra (jag valde Pimm's cup, Albane en Bellini) fick vi ta till mobilens ficklampa. Vi kunde knappt se varandra! Och vi hade det så löjligt bra..! Jag är så glad att Eva råkade träffa Albane när hon gjorde ett utbyte i Paris - och att Albane råkar göra ett internship här på Air France precis samtidigt som jag är på Protiviti. De timmarna vi satt där flög förbi men vi var kloka nog att gå hem i tid för att ladda inför...
En lördag som absolut skulle platsa på topplistan över lördagar i mitt liv - om jag hade en. Den inleddes med sovmorgon och soffhäng med en fantastisk bok (A visit from the Good Squad). Sen träffade jag Albane och Livia ett par timmar på ett café inne i stan för att planera kvällen - Livia hade ätit lunch tidigare i veckan med en 'kompis kompis' och fått ett väldigt bra intryck. Ville vi hänga på honom och hans gäng ut? Albane försäkrade att de pratar engelska (det här är hur gullig hon är. Hon hade uttryckligen frågat honom det här för min skull!), för flera av dom har pluggat i London. Vi bestämde oss för att det lät roligt (som Livia sa; det är alltid det oplanerade som blir bäst) och tänkte att 'har vi tråkigt kan vi alltid överge dom'.
Jag tog mig hemåt för att äta (en jättefin och god) middag på en fransk restaurang med A&A. När jag kommer upp ur tunnelbanan möts jag av ett skyfall. Jag har aldrig sett så mycket regn i mitt liv! Min första tanke var att vänta under tak på A&A, som strax skulle komma ändå, men sen såg jag ett par personer som sprang. Och det såg så härligt ut! Jag satte fart. Regnet var alldeles varmt och dropparna gigantiska. Jag kände mig alldeles lycklig och skrattade högt i två kvarter. När jag kom hem såg det ut som jag gått in i duschen med kläderna på... sååå jag bytte om, åt en fantastisk middag och hörde av mig till Albane och Livia för att fråga var de höll hus.
De hade precis ätit middag med killen och hans kompisar och var på väg hem till honom - jag fick adressen och anslöt. Jag möttes av värden, tillika lunchkillen, Moritz. Lägenheten var fantastisk. Gigantiskt, högt i tak, stora fönster - och i soffgruppen fanns fem nya trevliga personer att lära känna. Killar. De var alla från Österrike (Wien) och vissa av de hade känt varandra sen de var små. De meddelade att de skulle ta oss till Frankfurts Red Light District (bonuskarte-kvarteren!) men menade att det 'inte var ett sånt ställe som vi tror'. Jag svarade att jag litar på dom - men meddelade att vi kommer vända i dörren om vi blir lurade (hehe).
Jag hade aldrig kommit på tanken att gå in i den här lokalen om inte killarna tagit oss dit. Det hette något i stil med 'Die Dame' och såg ut precis som ni föreställer er det - jag lovar. Vi betalade 10€ i inträde och kom i ett enormt varmt, rökigt (ställen som är mindre än 75 kvadratmeter stora kan välja att klassas som röklokal) och smockfyllt rum. Tapeterna föreställde... älskande par och bakom DJ'n fanns en gigantisk tavla som föreställde en jättetjock naken kvinna. Stället används till annat än nattklubb i veckorna om vi säger så. Inredningen var blodröd och det fanns ingenstans att sitta - stället var ett enda dansgolv. Vad tror ni att de spelade? DISCO. Mest 70- och 80tal men en del av de stora dance-hitsen från 90talet min Mamma lärt mig att gilla fick också utrymme. Hela vårt gäng dansade oavbrutet i kanske 4 timmar (förutom när vi gick baren. Vilket vi gjorde en del. Såpass att Albane började prata med mig på tyska utan att förstå varför jag skrattade. Av någon anledning lyckades killarna - läs: Moritz - övertyga mig om att vodka/redbull was the shit) innan någon utbrast VODKABAR och vi plötsligt satt i en taxi.
Nu var vi bara fem kvar (Livia till exempel, hade skyhöga klackar och gav upp tidigt. Eh... ja framåt 04.30 fick jag reda på dagen efter) och jag kan lägga till att vi som genom ett mirakel fick åka i EN taxi - annars är taxichaufförer här i-n-t-e på kundens sida. Vi går ner i någon oklar källare och kommer in på ett nytt dansgolv. I en ÄNNU mer rökfylld lokal. Här spelades helt annan musik - och varje låt kändes som att det var just den du hade önskat om du fått chansen - men stämningen var minst lika bra. Och vet ni vad? Vi behövde inte gå till baren för att beställa! Vi kunde göra det från dansgolvet. Magiskt? Ja!
När jag kom hem var klockan 06.30. Jag har kommit hem sent förut - men aldrig från ett dansgolv.
I söndags skulle jag, Albane och Lydia ses 14.30 (vi var förutseende!) för brunch. Jag vaknade redan 12 (kanske av lukten från mitt hår) och kunde inte somna om. Jag slog på mobilen utan att lämna sängen och möttes av ett 'Saga!' på fb-chatten från Adrian. Det var ett otroligt trevligt sätt att vakna på :) och efter att ha pratat en timme kände jag mig redo för kraftansträngningen att ta mig in i duschen.
Jag var först på plats och hade en otrolig tur - fick ett bord för 3 direkt. Men när Livia kom sa hon 'jag tror att Albane kommer en kompis, vi behöver ett större bord' och vi flyttade. Albane kom och därefter droppade hela killgänget från lördagen in - vi blev 9 runt bordet. Vi satt där i flera timmar (vårt tempo var allt annat än högt) och det kändes precis som när jag jobbat med gänget bakom baren i Spanien och åkt till en mack för frukost kl 07 på morgonen när vi stängt. Till slut droppade alla av tills jag, Albane och Livia var själva. Då bytte vi café till ett tystare, fyllt av pensionärer, och fortsatte dricka kaffe och varm choklad. Sen var klockan 18.
Och jag är beredd att lämna det här för er!
PS.
Andrea - det här är vad som väntar dig om 3 dagar och 19 timmar!
PS 2.
Det här tog mig nästan en timme att skriva (jag orkar inte kolla igenom det så ni år ursäkta eventuella typos/grammatiska fel, vad vet jag). Jag fick nästan återuppleva det igen! :)
Hur bra jag har det
Mitt liv är så BRA! Främst av dessa anledningar:
1) Jag har det löjligt bra i Frankfurt. Jag har inte bara träffat och lärt känna nya personer - jag har fått nya vänner som jag inte blir förvånad om jag kommer behålla i många år framöver. Visst är det magiskt? De är här mer eller mindre tillfälligt, som jag, vilket innebär att de sedan kommer åka tillbaka 'hem'. Efter två månader här kommer jag ha vänner att besöka inte bara här, utan även i WIEN, PARIS och BARCELONA!
2) Trots detta kan jag inte låta bli att räkna dagarna tills jag åker till Stockholm (18!). För jag har så mycket att se fram emot på hemmaplan!
Om ni inte redan nu vet hur fantastiska ni är, och hur mycket jag tycker om er, så kommer det framgå när ni läser (nästa inlägg) om min helg och vet att jag trots detta inte kommer tveka ett ögonblick inför att sätta mig på planet.
Bilderna är, som vanligt, inte helt relaterade till texten. Men till vänster ser ni vad som måste vara världens allra löjligaste pryl för... kan ni gissa? Det är kristall..? FYRATUSENNIOHUNDRA EURO! 46,599 SEK enligt dagens kurs!
Till höger ser ni min (och A's) apertif: Aperol Spritz. Jag ska importera både flaskan och idén, lovar att bjuda er och sprida budskapet.
...
Jag mår fysiskt illa och är alldeles kall i hela kroppen efter att ha läst om vad som hänt i Norge. Det känns omöjligt att skriva nu och berätta om hur roligt jag och Albane hade det på vår cocktail-dejt igår. Jag återkommer.
BÄST någonsin!
Okej - jag hade det SJUKT bra igår!
Vi hade 'girls night out' - jag, Albane, Lydia och deras franska vän Héléne. Först var vi hemma hos sistnämnda - som bodde i en fantastisk lägenhet, högst upp i ett 5våningshus med snedtak som jag älskar och egen TAKTERASS - och sedan gick vi till vad jag hört ska vara the place to be on thursdays: King Kamehameha Club, eller 'Kinka'. Stället kan sammanfattas med ett ord: WOW. Stället har ett eget husband som spelar varje torsdag - det bästa liveband jag någonsin hört. Lokalen var sprängfylld, dansgolvet var så packat att vi var tvungna att utrymma och musiken var verkligen fantastisk. Jag är helt lyrisk! Jag måste-måste-måste tillbaka innan jag åker hem. Funderar starkt på att ta ledigt de tre fredagar jag har kvar (! jag är ju praktiskt taget hemma!) och stanna där tills stängning vid 04 (så bra hade jag inte planerat inför idag, så jag gick hem redan vid 00.30. Duktig tjej!)...
Jag tycker inte riktigt att det här klippet gör bandet rättvisa (och det är inte heller inspelat på plats i Frankfurt) men här är det i alla fall. Jag tror att ni kan få en känsla av hur BRA det är!
Att förstå utan att tala
Det är spännande hur mycket tyska jag förstår - utan att kunna språket alls. Det händer flera gånger per vecka att jag lägger in en kommentar i de andras lunchkonversationer. Ibland blir de väldigt överraskade (What? How did you get that!?) men oftast svarar de bara och märker inte förrän i efterhand vad som hände.
Imorse, när jag precis kommit till kontoret och höll på att starta min dator, hörde jag min chef prata med Nadine. Jag kan inte riktigt förklara hur det gick till - men jag uppfattade precis vad de sa: Marco skulle dyka upp alldeles strax på kontoret och det skulle bli en överraskning för mig.
Den här gången var jag dock väluppfostrad nog att låtsas som att jag ingenting förstått. Istället lät jag dom bli otroligt nöjda över min chockade (och glada!) reaktion när han ett par minuter senare klev in i rummet.
En delikatess!
Vet ni vad det här är så blir jag imponerad!
Det är BURRATA - The mother of all mozzarellas!
Om-nomnomnom.
Ikväll ska jag ut på ny afterwork - på nytt ställe! :)
Bu och bä
LÅNG dag.
Den började med att jag fick läsa på om Windows Domain Server (ja, ni hör ju, tänk vad jag lär mig!), innan jag 'lekte' runt i Excel i nästan sju timmar. Hurra! Jag undrar vem som hade tvingats föra det här om inte jag funnits på plats? Med tanke på vad en konsulttimme kostar hade det blivit löjligt. Then again, det känns ju inte speciellt att de redovisar för kunden att det var en intern som satte ihop det där. Menmen, i slutet av dagen var det klart att skickas i alla fall.
Min chef är väldigt förtjust i min IT Strategy-broschyr. 'I must admit I was really impressed by your flyer!' sa han till och med. :) Men utvärderingen blev framskjuten till imorgon, så fortsättning följer...
Männen på bilden har ingenting med texten att göra. Men jag tvingas se den här flera gånger om dagen och stör mig något oerhört på hur ful den är. Var helt övertygad om att den var tysk men Google verkar tro att den är fransk... typ? Finns inte ens att hitta på imdb.
Äktenskapsmaterial
Igår, precis innan jag gick hem för dagen, skickade jag ett första utkast till IT Strategy-broschyren till min chef. "Saga, this looks really great!" stod det i svaret jag hittade i inkorgen imorse. Vi ska sitta ner tillsammans och titta på det imorgon. Känns mycket bra!
Nu till ett helt annat ämne:
I slutet av maj tog min kusin (okej, syssling, men det låter så avlägset...) sin läkarexamen precis samtidigt som hennes pojkvän fick sin master från KTH. Det firades med stort kalas, med hela pappas sida av släkten närvarande. Jag var själv ensam representant från familjen då mina båda föräldrar befann sig på vårt landställe (vad Viking gjorde minns jag inte?). Jag träffar de här släktingarna väldigt sällan, så uppdateringar är alltid på sin plats. Men den här gången var det en speciell sådan som efterfrågades, från Freiamai som jag borde adoptera som en extramormor:
"Är du tillsammans med någon nu?" var det första hon frågade efter att ha konstaterat att jag mår bra och pluggar.
"Oj. Nej?"
"Åh... (lite besviken) ...så du har inte bildat familj ännu?"
"???"
Nu till dagens poäng:
En av mina kollegor, Julia, ska gifta sig i början av september - i Grekland. De har planerat i mer än ett år in i minsta detalj och det här var ett givet samtalsämne när jag och hon tillsammans köade på Vapiano idag.
"We have put SO much time into planning this, but I still recommend getting married! I'm sure it will all be worth it when we're there. And I found SO many great places before we decided to go with this one in Greece! Tell me if you need any advice!"
"Oh, yes, I am sure it will be! I will think of you (vilket är sant! Hon ska gifta sig på min födelsedag så det är inte ens svårt att komma ihåg!)!"
"So... is there any marriage material back home?"
???
Igen?
Vad är det här?
Hur kommer det sig att dessa frågor började ställas till mig just nu?
Jag skrattade och svarade att jag inte riktigt har letat än. Hon frågade hur gammal jag var och fick en chock över mitt svar. Då tog hon tillbaka sin uppmaning och rekommenderade mig istället att passa på att 'leva livet' - resa, festa och ha det allmänt roligt.
Anteckningar från en mobiltelefon
Det känns som att jag har mindre och mindre att rapportera? Jag undrar vad det beror på. Att jag känner mig hemma och har kommit in i mina rutiner kanske? Eller att jag blivit såpass van vid tyskarnas beteenden att jag inte längre lägger märke till deras små egenheter?
Än så länge finns det en lösning: i min mobil har jag gjort små anteckningar under veckorna som gått. Noteringar som jag har tänkt kan bli framtida blogginlägg. Vissa av dom har det tyvärr gått såpass lång tid sedan jag skrev att jag inte längre minns vad jag menade - You won't get around us har jag antecknat till exempel. Jag vet att jag skrev ner det när vi var på afterwork på XXL Living men jag förstår inte varför det var kul (nu tror ni säkert att det var fyllehumor, men jag drack bara två glas vin så jag kan garantera att det faktiskt var roligt. Det är därför det stör mig så mycket nu!).
Några av dom tänker jag fortsätta samla på tills jag kan presentera en riktigt fin samling (den med roliga, tyska idiom kommer bli en killer!) men denna random notering kan jag bjuda på redan nu:
Näsa! Skola+kontor
Någon gång i våras var jag och Eric i god tid till skolan, och först in i datorsalen. Jag kände en underlig lukt i rummet som jag inte kunde placera (och frågade Eric om han kände detsamma. Jag tror att svaret var 'nej', men det kan ha varit 'njae' - huvudsaken är att han kan vittna om detta fantastiska luktsinne) och när vi hade suttit där inne i 15 minuter sa det plötsligt PANG! Ett av lysrören i taket gick sönder och det pyste ut en riktigt underlig rök som kändes giftig - såpass att jag sa till en tjej som satt i andra änden av rummet att det nog inte var hälsosamt att sitta kvar.
Till min poäng - något liknande hände på kontoret. Jag uppfattade något jag först trodde var inbillning, men till slut var jag tvungen att fråga Nadine:
Jag 'What IS this smell? Where does it come from?"
Nadine 'What smell? I don't feel anything?'
Maria 'I feel it too.'
...jag och Maria börjar vädra och springa omkring på jakt efter källan. De andra personerna i kontoret - tre av mina lunchkillar (värt att notera: i vårt kontorslandskap finns inga fasta platser, man får sitta precis var man vill och det är fritt fram att växla. Ändå sitter tjejerna grupperade på ena sidan och killarna på andra...) - nyfiket ser på.
Nadine 'It's probably just some cables. It happens sometimes.'
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om att sladdarna småbrinner lite då och då - den där brandsäkerhetskursen i skolan har verkligen skadat mig - men den tillfälliga lösningen var att öppna alla fönster och skapa korsdrag.
The weekend of cancelled plans
Konstutställning... well.
Den här helgen har var otroligt lugn, vilket har passat mig utmärkt. Jag skulle ha gått ut igår med tjejerna från AW:n, men vi flyttade fram det till nästa lördag. Sen skulle vi ha åkt till Marburg idag och hälsat på Eva - men vädret är så otroligt tråkigt så även det blev inställt.
Inte mig emot, egentligen. Nu får jag tid att läsa mina böcker - vilket innebär att jag snart får gå tillbaka till Hugendubel och köpa fler! :)
Sportbilar&komplimanger
Ett annat träd som gör mig glad varje dag. Har inget namn dock...
Åh nu är det helg och ska försöka sova ikapp de timmar jag missade i München - jag som i vanliga fall är mycket noga med att sova 8 timmar per natt prioriterade konsekvent bort två (...okej, tre) av dom till förmån för att träffa nya och gamla vänner.
Från början var tanken att jag och Maria skulle åka/köra bil tillsammans de fyra timmarna till Frankfurt. Vi hade garanterat haft roligt och sedan fram emot vår roadtrip - men hon blev akut-inkallad för en extra dag på ett annat projekt hon var på veckan innan i närheten. Istället åkte jag med Martin, som jag knappt känner alls, och de fyra timmarna lät plötsligt fler än tidigare. Det gick dock bra och vi lyckades prata nästan oavbrutet hela vägen. Han sa att han tyckte att jag hade 'added value to the group and project' och var glad för att jag hade greppat saker och ting mycket snabbt - eftersom det ibland kan ta längre tid att instruera en praktikant i vad den ska göra än det hade tagit att utföra uppgiften själv... Vi hade många diskussioner om bilar (föll sig naturligt på denna fantastiska autobahn!) och han var väldigt nöjd med mitt framtida val av TT:n. Såpass nöjd att han från ingenstans återkom till ämnet långt senare under resan och gav mig (vad jag anser som) en finfin komplimang:
"Yes, you know, I can really see you in your red TT. It suits you!"
Idag hade jag kanske den bästa dagen hittills på jobbet. Plötsligt verkar det ha gått upp för flera av mina kollegor att jag verkligen kan göra nytta - plötsligt ramlade det in uppgifter från flera håll. Min chef, Kai-Uwe, gav mig två nya fetinguppgifter:
- göra en broschyr som Protiviti kan ge till sina kunder vilken beskriver vilka IT Strategy-lösningar de erbjuder
- ta fram en mall som Protiviti kan använda just när de ska kartlägga ett företags IT-strategi
Det var både intressant och roligt - timmarna gick snabbt och jag ser fram emot att gå tillbaka till det här på måndag. Dessutom nämnde han något om 'another project we plan to put you in the week after next'. Hm.
Mer än hälften av min tid här har gått nu och om precis fyra veckor åker jag hem!
Jag känner på mig att veckorna bara kommer gå snabbare nu, med roliga arbetsuppgifter och ännu roligare planer och spännande besök att se fram emot. :) :) :)
Min tyska kärlek
Jag träffade honom där jag minst hade anat det: på en stor festival i utkanten av München.
På svenska festivaler säljs det, enligt min erfarenhet, endast skräp. På den här tyska, hippie-inspirerade
festivalen såldes det massor av ekologiska produkter och saker av återvunnet material. Jag hann bara ta
ett par steg in på området innan jag såg mannen som sålde bonsai-träd... jag frågade (eller okej, jag bad
en i mitt sällskap fråga) om det var något av träden som var mer lättskött än de andra och fick ett par
förslag. Jag föll direkt för detta jade-träd! :)
"I need to give him a name. I feel it's a he."
"Eh, okay."
"A german name I think. Any suggestions?"
"Saga, I think you need to get a boyfriend."
Jag ser inte varför det ena måste utesluta det andra? Jag fick iaf inget namnförslag som var tillräckligt bra,
men kom istället på det själv på väg hem när jag satt på tåget: Goethe! Egentligen hade jag velat kalla
honom Werther - men eftersom han tog livet av sig känns det som en dålig idé. Idag har jag kollat upp
regler för införsel av växter på jordbruksverkets hemsida och konstaterat att han ska vara välkommen.
Sen frågade jag SAS genom deras onlinechatt (!), där jag fick svaret att 'Frankfurt tyvärr saknar verktyg
för att söka igenom jorden. De kommer förmodligen ta det säkra före det osäkra och kasta ditt träd'.
Meeeen som vanligt ifrågasatte jag detta, och A hjälpte mig ringa Frankfurts flygplats och fråga. Hon fick
ett bättre svar - 'eh ja, självklart'.
Jag är redan mycket fäst vid Goethe. När jag kom fram till Frankfurt efter åkt 4 h i sträck med min kollega
(mer om det senare) var jag väldigt noga med att inte glömma honom i bilen.
...såpass fokuserad att jag istället glömde min datorväska.
En observant praktikantin
Lite då dyker det upp diskussioner om maskulin- och femininversioner av yrkestitlar.
Tyskarna tar detta - titlar, märk väl, vem är överraskad? - på stort allvar.
Såpass att deras reklam för yrkesutbildningar ser så hör löjliga ut i tunnelbanan.
(Eller så var det jag som var löjlig - det tyckte nog medresenärerna i det här fullpackade tåget när de såg mig plocka upp mobilen och ta den här bilden...)
Äventyr i München
Sista dagen här på projektet i München. Mina uppgifter här har till stor del gått ut på att gå igenom de båda andras dokumentationer och snygga till engelskan, men också annat. Jag har just jämfört listan över de ändringar som gjorts den senaste tiden med de ändringar som faktiskt har utförts. Jag har hittat ett helt gäng konton som är påstått raderade men fortfarande aktiva - det ni! Externa dessutom! :) Ska snart diskutera dessa 'findings' med de båda andra men de diskuterar något annat just nu, så jag sysselsätter mig att rapportera här istället.
I måndags morse, precis innan jag gick hemifrån för att ta mig till tågstationen, loggade jag in på fb. 'Intresseklubben antecknar' kanske ni tänker nu - men jag har en poäng! På min status från i söndags kväll (där jag berättade att jag skulle iväg på min livs första businesstrip till München) hade Andrea kommenterat: "Saga! Daniele är där! =)". Jag gick då in på Danieles sida där han i sin status frågade "Someone in Munich this week? Anyone? :)". Om inte Andrea hade påpekat det här hade vi kunnat missa varandra! Så TACK, kompis!
Daniele var vår väg in i det fantastiska kompisgäng vi hittade i Essen förra året - hur vi träffade honom kan ni läsa här. Numera jobbar han på Google i Dublin, men han råkade vara i München-kontoret just den här veckan. Vilken lycklig slump! Så i måndags efter jobbet åkte jag in till stan för att träffa honom och hans (jättetrevliga!) kollega Dave. Och igår gjorde jag detsamma, och vi åkte till Tollwood - en festival som pågår under tre veckor varje sommar. Super-nice! Min timing för den här resan hade inte kunnat vara bättre!
Jag fick med mig en ny vän hem, jag ska presentera honom för er lite senare. :)
Finn ett fel
Fantastisk 'konst' i restaurangen på 'hotellet' (snarare hostel) vi bor.
Sagas guide till det tyska språket
Jag utnyttjar min till här till max, och har därför ingen tid över till att rapportera ordentligt. Men imorgon kväll åker jag hem till Frankfurt - uppdraget som var inbokat för 5 dagar blir klart på 3. Heja, heja! Som tur är har jag i en mindre hektisk stund förberett ett inlägg om det tyska språket:
Det är intressant vilka ord man lägger på minnet när man spenderar tid i ett främmande land, utan att egentligen lära sig språket. Mina kollegor (några jag inte pratat så mycket med, clearly) undrade om jag kan någon tyska. Jag delgav dom min, något begränsade, ordlista:
Klasse
Mitt absoluta favorituttryck uttalas alltid med ett utropstecken på slutet. Pa hemmaplan skulle jag istället säga ‘jay‘ eller ‘jaaa‘ eller ‘hurra‘, ja ni förstår andemeningen. Tyvärr är detta ett uttryck som anses förlegat, 'old school', av tyskarna - speciellt om de inte är 50 fyllda. Istället uppmanas jag av jämnåriga att använda uttrycket cool. Som här uttalas cuuuul. Eh. Nej!
Genau
En säker andraplats. Det här ordet finns vare sig i svenskan, engelskan eller spanskan såvitt jag vet. Det är ett jakande ord som sägs istället för ‘m-hm‘. Man hör det i varje dialog på gatan och SPECIELLT i telefon. Sägs med fördel många gånger i rad, jag skojar inte när jag säger att jag har hört “Genau, genau. Genau, genau, genau“ från personer i telefonsamtal jag passerat på gatan.
(Faktum är att man med dessa båda uttryck kan föra ett samtal – jag och Andrea kunde prata tyska med varandra förra året genom att turas om att bolla dessa båda fraser fram och tillbaka.)
Förutom detta, och ett begränsat antal beställa-lunch-glosor finns det ett till uttryck som jag har full koll på. Jag fick till och med beröm för mitt uttal av kollegorna när jag sa:
Frühstück-service!
Det är nämligen vad som ropas ut på kontoret kl 10.10 (plus minus fem minuter) varje morgon. Därpå plockar samtliga åt sig sina plånböcker och köper sin frukost av mannen med vagnen intill hissen.
Men egentligen behövs inte ens dessa fraser. Det räcker för det mesta att nicka och se glad ut...
Färgstarka Frankfurt
Lunchdiskussion med mina kollegor för någon vecka sedan:
- Have you done any sightseeing in Frankfurt yet?
- Sure! Last year I went to the Main tower and saw the view... I've walked in some of the different neighborhoods, seen what's left of the old town and such. I know there is more to see but I still have time!
Mina vänner kring bordet utbrister då, i kör:
- Haven't you been to the BOTANICAL GARDEN?! You must!
Tilläggas bör att dessa tre kollegor är män i 30års-åldern.
Ergo: idag trampade jag omkring i Frankfurt botaniska trädgård (och höll utkik efter killar i mina kollegors ålder. Jag såg en, förutom de som uppenbart var där i rollen som medföljande pojkvän/pappa. Föga förvånande bestod klientelet istället till stor del av tanter).
Vill ni se lite blombilder? :)
(Jag trodde att skylten ovan betydde 'här finns det många nyckelpigor och myror' men tydligen stod det att dessa kryp inte skulle matas... ungefär som djuren på ett zoo!)
Jag gillade den här planteringen: Mormors landplätt.
Men utflyktens höjdpunkt var kanske ändå när denna svan (som hade både fru och bebisar en liten bit bort, visade det sig) plötsligt JAGADE iväg dessa två oskyldiga dumma gäss... he-he-he. Big-bird-rage!
Imorgon bitti bär det av till München för mitt livs första businesstrip! Wish me luck! :)
Quelle surprise!
Så vad var det för hemligheter jag hade för mig igår kväll?
En fantastisk buffé: västerbottenpaj (jag har själv importerat osten!), salsicca inbakad i smördeg, melon/parma på pinne, sallad på körsbärstomat/pesto/buffelmozarella, vitello tonnato, pesto, tapenad med mera! Dukningen med otroligt ömtåliga glas som jag fick ångest av att hålla i. Våra shrimpbeasts innan de tillagades, med en saffransrisotto i bakgrunden. Och en semifreddo!
Det här var en överraskningsmiddag för en vän till A&A som jag bor hos. Den var helt fantastisk! Jag är fortfarande mätt...
Jag kan se mig själv och Andrea göra liknande saker för våra vänner i framtiden... dags att börja samla porslin och pengar! :)
Extra, extra levande
I måndags var jag hembjuden på middag hos min kollega Chris. Han hade långväga besök av sin mexikanska vän Pepe som lagade enchiladas till oss vilken serverades med en mycket speciell sås: mole. Denna ser ut nästan precis som chokladsås och jag hann knappt ta ett steg in i köket förrän en sked sträcktes fram och jag uppmanades att smaka.
"Oh, wow! What is that... nuts?" frågade jag.
"Eh, I don't think so... let me have a look" svarade han och undersökte kryddblandningen. Det konstaterades då att den mycket riktigt innehöll jordnötter, varpå Lena (Chris kusin) utbrast "Really? I'm allergic!".
--> Mitt fantastiska smaksinne räddar liv!
Men det var inte det jag ville berätta egentligen. Senare på kvällen frågade jag Chris var man går ut i Frankfurt. Han berättade då att på onsdagar är det AW på XXL Living (tveksamt namn...?), och att det är dit 'alla' går.
"Young girls go there to find themselves a banker... the funny thing is that guys know this, so there are a lot of people who does not wear suits during the day - but puts it on before heading to Living. And you can recognize them! It's easy to tell whose shirt has been worn for 8 hours - the ones that were just put on has no wrinkles at all!"
Mitt svar var givet:
"I must go there!"
Bara två dagar senare fick jag ett sms från Albane (en vän till Eva, som jag och Andrea träffade förra året i Essen) som frågade om jag ville följa med henne och hennes spanska kompis Livia på AW.
Jag (som borde gjort som Livia och släppt ut håret när fotografen kom i närheten..?), Albane och Livia. En svenska, en fransyska, en spanjorska! Multi-kulti som vanligt i Frankfurt
Trots att jag höll utkik efter 'approaches' såg jag faktiskt inga (lösningen är såklart att gå tillbaka! ), däremot var det underhållande att se alla tjejer i satsiga party-outfits - mycket glitter, paljetter och festsmink. Och löjligt korta klänningar. Ja, ni hör ju att vi snarade spanade in tjejerna... det kan man ju spekulera kring.
Psst..!
Jag ska iväg på hemligheter ikväll.
Har alltså inte glömt er - men uppdaterar inte mer än såhär nu.
Stay tuned så ska ni får höra om mina AW-äventyr i onsdags! ;)
...ingen ris utan ros
Det här däremot, är exempel på lyckad PR.
Tysk marknadsföring
"Saga - you must see this!" sa Nadine och sträckte över ett annonsblad.
Förutom att det är ganska intressant att man ska bli lockad att köpa tejprullar för att man får en duschkräm på köpet vill jag även att ni noterar att det även är viktigt att tejpen är 'made in germany'.
Vad tror ni, hur tänkte pr-avdelningen?
Och vad tror ni att man får med på köpet om man köper... hm... pärmar? Jordnötter kanske?
Tyska fördomar
Innan jag åkte till Tyskland förra året hade jag en bild av tyskarna som korrekta, strikta och framför allt: slutna. Men att de skulle vara värre än vi svenska 'musslor' visade sig vara helt felaktigt. Jag försökte förklara det här för mina kollegor - hur jag är glatt överraskad över tyskarnas öppna och trevliga sätt.
De förstod inte vad jag menade - vaddå öppna?
- Okej, jag ger er ett exempel. Ni är på besök hos tandläkaren, på morgonen innan jobbet. Ni kommer in i väntrummet. Vad gör ni då? Ni hälsar alla med ett 'guten morgen!'. Eller hur?
- Eh... ja. Självklart? Vad menar du?
Jag förklarade att det aldrig skulle hända i Sverige (eller åtminstone Stockholm). Svenskar pratar aldrig med någon de inte redan känner. Varje gång en främling säger, eller gör, något trevligt visar det sig vara en turist eller någon med utomsvensk bakgrund. Mina båda kollegor hade seriöst svårt att tro på mig när jag berättade det här.
När jag nu delat med mig till er om något jag haft fel om (vilket ni som känner mig vet att jag inte är särskilt förtjust i) vill jag även berätta om en annan uppfattning jag hade:
Tyskar
lämnar
ALDRIG
dricks.
Det har flera år i restaurangbranschen lärt mig. Men ändå blir jag överraskad över till vilken grad detta stämmer. Det är nämligen så otroligt djupt rotat i dom att de mår dåligt när jag lämnar dricks. De dubbelkollar med mig om jag verkligen förstår att jag lagt för mycket pengar - "Saga, don't you want to wait for your change?" frågade de mig idag när jag la 10€ på bordet för min 8,90€ sallad och ställde mig upp för att gå.
Herrejisses?
Forts.
Jag delgav självklart Robert mina nyvunna insikter i världens utbildningsnivå. Eller, jag försökte. Redan innan jag avslutat min mening avbröt han och sa 'well, statistics lie, they're just bs'. Han log och fortsatte: 'if it isn't performed by germans, of course!'. Jag skulle just berätta om siffrorna när han avbröt mig igen (det här är verkligen inte hans stil. Han är annars superartig och korrekt, använder till och med uttrycket 'pardon'...) och klagade på hur människor aldrig ifrågasätter 'science', aldrig frågar varför en viss studie görs och hur resultaten kan ha vinklats.
'Du har rätt, Robert. Men det här är ingen studie jag vill berätta om, det är bara siffror rakt upp-och-ned. De lägger ingen vikt vid dom, de är bara redovisade i en lista.'
Innan han avbröt mig igen utbrast jag 'du har inte ens hört siffrorna än!' och berättade att Sveriges utbildningsgrad var 32% och Tysklands 25%.
"Oh. Well. That's not so bad!" sa han då glatt, uppenbarligen lättad. Jag håller med om att det inte är speciellt illa egentligen. Men satt i perspektiv till att han igår försökte framställa sitt land som otroligt välutbildat jämfört med resten av världen... well.
Det är nog meningen att man som praktikant - och gäst i landet - ska lyssna och lära från omgivningen. Men den här praktikanten lyssnar,
ifrågasätter
undersöker
och sprider sanningar. ;)
ifrågasätter
undersöker
och sprider sanningar. ;)
Dr. German
Tyskarna gillar verkligen titlar. De gärna sätter upp 'dr' både på sin brevlåda och intill ringklockan - vissa går till och med så långt att de plagierar sina doktorsavhandlingar (läs: Guttenberg) för att få sin titel. Det enda land jag känner till som är värre är Österrike - jag fick det berättat för mig att de till och med kallar sig 'frau doktor' och kan därmed gifta sig till titeln.
Idag ville jag diskutera det här på lunchen - hur kommer det sig att titlarna är så viktiga i Tyskland? Kollegorna erkände snabbt att 'none of us holds anything more than a master's degree' (notera hur de inte tycker det är något att skryta med, direkt) men la fram teorin att Tyskland, efter sin tid som stormakt, gärna ville fortsätta framstå som ett land i framkant. Jag frågade då om det har lett till att Tyskland är mer välutbildat än resten av europa/världen och fick svaret ja. Utbildning ses som mycket viktigt och många pluggar länge (vilket går i linje med uppmaningen jag fick fick i förra veckan), tyskarna är högutbildade som land.
Well. Jag är kritisk sett både till min natur och uppfostran så jag kollade upp det här när jag kom hem. Skulle vilja kalla det ett exempel på hur tyskarna anser sig vara bäst på allt, alltid.
(Sverige har 32% högskoleutbildade i åldrarna 25-64 år. För Tyskland är siffran 25...)
Egentligen vill jag berätta för er om det tyska skolsystemet också. Men det får bli en annan dag - jag kom precis hem (23.30) från en mexikansk (!) middag hemma hos en kollega och det är dags att sova...
Nu har jag blivit tysk...
Om ni någonsin behöver smälta in som tysk så finns det ett otroligt effektivt sätt:
...grab a PRETZEL!
Om ni inte får tag på en så fungerar allt annat bröd lika bra. ALLA tyskar går omkring med en papperspåse fylld med bröd: pretzels, bullar, croissanter, frallor - you name it. Jag har till och med sett dom äta frallor med små bitar av choklad i... allra mest tysk blir du genom att äta dessa direkt ur papperspåsen- gärna på stående fot när du promenerar över ett torg eller i kollektivtrafiken medan du väntar på t-banan.
Nu vet ni!
Utflykt till Kronberg
"Med Musik, Korv och Vin - kom och låt oss vara glada!"
Vi åkte på utflykt till Kronberg - en liten, gammal och otroligt söt stad som ligger högt beläget och inte förstördes i kriget. Husen var jättefina och färgglada - och på väggarna växte vin. Otroligt! Det kändes lite som att gå omkring på Skansen, bland de gamla husen. Jag blev däremot överraskad över de många exklusiva små boutiquer, delikatessaffärer och liknande som fanns i kvarteren - tydligen är det här distriktet det allra mest förmögna i landet.
I det HÄR huset ska jag bo! Vem vill flytta in med mig? :)
Staden domineras av en borg/slott - därav namnet, Kronberg. Vi gick dit en stund och förvånades över att tornet, som renoveras, hade täckts av reklam för en slags ketchup/sås: Maggi. Inne i borgen fanns även en utställning som visade hur Maggi utvecklats genom tiderna... hehe. Utsikten var finfin dock, vi kunde se hem till Frankfurt!
A&A var sedan mycket hemlighetsfulla och fick mig att gå med dom i en mycket underlig riktning: det kändes som att vi verkligen var påväg rakt in i skogen. Jag gillade den här skylten:
Helt plötsligt dök ett engelskt SLOTT upp! Mycket oklart. Det byggdes i slutet av 1800talet av kejsarinnan Viktoria (dotter till drottning Viktoria av England) som ville känna sig som hemma även i Tyskland. Fantastiskt fint..!
Germlish
Tyskarnas engelska har förbättras lika lite sedan förra året som min tyska... De på kontoret, däremot, känner sig bekväma med språket och talar absolut flytande engelska. Däremot är det här med uttal svårt. Till exempel säger de 'delay' när de menar 'delete'. Jag har lärt mig handskas med det här genom att knappt lyssna på orden utan istället fokusera på sammanhanget.
I själva verket är verkligheten inte helt olik den som beskrivs i den här tyska reklamfilmen för engelska språkkurser...
München nästa!
Jag frågade Maria idag om hon visste något mer om vår resa till Nederländerna.
"Oh, I forgot to tell you!" inledde hon och berättade att hon ringt Martin (vår tredje projektmedlem och den med kunskap i ämnet) igår och frågat just det. Han hade förvånat svarat att han inte förstod vad hon menade, vi ska till München - inte Nederländerna.
Rätt spännande förväxling från vår chefs sida... Men nu är det helt spikat att jag ska skickas på min första affärsresa! Den 11e till 15e kommer jag befinna mig strax utanför München - och Maria har lovat att visa mig staden om kvällarna.
PS.
Ägg-mannen kläckte ur sig ett till citat. Maria ska iväg nästa vecka på ett projekt och var lite nervös inför detta - eftersom det är för en chef hon inte förut jobbat med, i ett ämne hon inte känner till. Robert gav henne lite tips och råd inför detta, och avslutade med ett betryggande och vänligt:
"Marco is a really good manager. And don't worry - he does not have very high expectations on you!"
Jag och Maria utbytte genast en blick och från det lilla konferensrummet hördes än en gång glada skratt...
