Jag skulle gärna berätta vad det var vi hade roligt åt om jag visste svaret. Istället är det åt allt och ingenting - samtidigt som vi lärde oss precis vad vi skulle.

(office-) Life is good!

Min tid på KTH har gått otroligt fort. När jag började visste jag inte alls om utbildningen var något för mig. Då hade jag jobbat som servitris de två åren som följde på studenten - medan jag väntade på den ingivelse från ovan som skulle berätta vad jag 'ville bli'. Den uteblev, jag tröttnade på jobbet och hoppade istället på en utbildning som var tillräckligt bred för att jag skulle kunna skjuta upp beslutet om vad jag vill göra.

Två år senare kan jag konstatera att jag hamnade helt rätt. Jag har också överraskat mig själv med ett intresse för IT och har därför valt att profilera mig mot det sista året.

När jag började var jag helt inställd på att lägga till två år till utbildningen och på så vis få en master. Efter första året hade jag ändrat mig helt. Många av de som går min utbildning får jobb innan examen och efter min praktik förra sommaren kändes det roligt att få jobba så snart som möjligt.

Men... nu blir jag tveksam igen. Det är tyskarnas fel! Här tar 'alla' (minst) en master. Mina kollegor råder mig att plugga vidare, speciellt om jag vill ut i världen där det är allt mindre vanligt. Och det finns ett par på DSV som vore intressanta. Hm. På lunchen idag, innan jag ens tog upp det här som samtalsämne, sa en kollega plötsligt:

"You should study for as long as you can! Learn about everything you're interested in!"

Sedan berättade han om sin master i matematik. Och sina studier i filosofi. Historia. Latin. Konst. Listan var lång och till slut var jag tvungen att fråga hur många år han hade studerat.

"Eight years."

Wow. Tänk vad fantastiskt det vore!

Min mosters bröllop i lördags var fantastiskt vackert, mycket trevligt (toastmasteriet var roligt och gick som det skulle!) och kantades av ett spännande midsommarväder: tvära växlingar mellan solsken och ösregn...

Lika fantastisk var även min lediga söndag i sommar-Stockholm, då jag fick träffa flera av mina favoritpersoner (plus mina favoritpudlar!) och dessutom sitta en stund på Mosebacke-terrassen. Men 2+6 veckor är mycket kortare än 8, uttryckte Elias den vise. Då kommer jag hem till er!

Nu är jag tillbaka hemma i Frankfurt - och sommaren har kommit medan jag var hemma och hämtade tjocktröjor. Idag var det 34 grader!

Jag har fått beröm för min ständigt positiva inställning i den här bloggen, men nu är det tyvärr slut med det för det här inlägget. Ni kan få höra slutsatsen med en gång: från och med nu - endast direktflyg.

Från Frankfurt till Stockholm flög jag med KLM - och hade endast 40 minuter på Amsterdams flygplats vid mellanlandingen. Jag gillar att vara effektiv och tilltalades därför av detta icke-slöseri av tid... tills jag vid gaten i Frankfurt hör en fransk kvinnoröst ropa ut "We regret to inform you that the flight to Amsterdam will be about 15 minutes delayed. We apologize for any incovenience this may cause". Jag går fram till disken, berättar att jag har ett anslutande flyg att passa i Amsterdam och frågar hur de löser detta.

- If you have less than 40 minutes at the airport... oh. Well, my collegues will transport you.

- Great! So they have some kind of vehicle and will help me?

- Um, no. They will run with you. And if you miss the flight... let me see. Yeah, if you miss your flight, there will be another one tomorrow.

- I will NOT miss my flight, I have a WEDDING tomorrow! I will run with your colleagues.

För första gången i mitt liv var jag en av de störiga personerna som har otroligt bråttom av planet. Kommer ut och möts (såklart) av en buss... Väntar taktiskt tills dess att alla gått på och hamnar allra närmast dörren. När dörrarna öppnas springer jag - jag är fullt seriös - som jag aldrig sprungit förr. Tror ni att några kollegor fanns där, redo att rusa vid min sida? Och tror ni att jag var väl rustad för en språngmarsch - eller att jag hade på mig högklackat, en handväska över axeln och en tung kabinväska i släptåg?

Amsterdam är en stor flygplats. För att det inte ska ta allt för lång tid att ta sig omkring är den utrustad med platta rullband - som tyvärr är ganska smala. Jag kommer rusande, ropar 'excuse me!!!!' och får flera sällskap - däribland kabinpersonal - att kasta sig åt sidan för min skull. När jag äntligen nådde min gate rusade jag rakt fram till de båda kvinnorna vid disken. Det var då 10 minuter kvar tills flyget skulle lyfta. Jag tog ur hörlurarna, frågade "Stockholm?" och kände samtidigt hur slut jag var i hela kroppen (det gjorde ont att andas!).

"You are not late, we are."

"...uh... Stockholm?" upprepar jag, som i stunden inte förstår vad hon säger.

"You have not missed your flight. Please sit down and relax, we are 30 minutes delayed."

Jag blir trött igen, bara av att beskriva det här. Berättelsen om hemresan sparar jag till en annan dag när jag inte har något av intresse att rapportera. ;)

Lunchkonversation med min kollega Robert.

"So, you're going to Sweden for the weekend! You still have eggs there, right?"

"Umm... sorry?"

"Eggs. Wild eggs, in the forest. We used to have them here, too, but not anymore."

"Eggs... wait. Do you mean elks?"

Needless to say, så kommer stackars Robert härefter refereras till som Ägg-mannen.

Idag fick jag sovmorgon (hurra!) och har sedan ätit croissant-frukost, läst min bok och sprungit igen längs Main-floden.

Imorgon åker jag direkt från kontoret till flygplatsen för en snabbtripp till Sverige - min moster Lisa ska gifta sig med sin Pelle och jag ska vara toastmaster.

Nu har jag ändå träffat de här kollegorna såpass mycket att jag imorse kände att jag kunde diskutera frågan med Robert, som råkade stå vid maskinen när jag kom dit.

"In Sweden, the coffee is very much stronger" sa jag och tryckte två gånger på knappen för espresso (HAH!).

"Really?"

"Yes, it's really rare to find nice coffee abroad. It's not just in Germany..."

"Well, the german solution is to drink more."

Hehe. 'Drink more'.

Förresten vill jag visa er mina favorit-skyskrapor här i Frankfurt. De tillhör Deutsche Bank och är lyckligtvis grannar med mitt kontor! Så jag ser den här fantastiska vyn inte bara på väg till och från jobbet, utan även från våra kontorsfönster. (Speaking of fönster så måste jag lägga till att samtliga fönster i dessa båda torn har tagits ner, restaurerats och satts upp igen under året jag varit borta. Allt detta jobb för min skull..!)

Vaknade otroligt stressad och desorienterad efter en helt otrolig mardröm som innehöll alla möjliga obehagliga händelser. Vet inte om jag har återhämtat mig ännu, faktiskt. När jag sedan kom till kontoret - efter en promenad i regn och blåst - visade det sig vara i princip tomt på människor idag. Vi som var där tyckte faktiskt att det kändes som ett 'ghost office' och blev kollektivt sömniga av den låga aktiviteten i rummen.

Här anar ni vilka spännande dagens outfit's jag undanhåller er.

och affärsfolk (den första dagen jag skulle promenera hem från kontoret gjorde jag en 'wrong turn'

och hamnade faktiskt mitt i dessa...). Som svensk är det rätt underligt att se hus som Eros Center:

Meeeen många av er har säkert, precis som jag, redan träffat på liknande byggnader i

Amsterdam. Så det jag egentligen vill visa er är detta:

Showcenter-Sexyland må vara ett fantastiskt namn, men det är inte heller det jag

vill göra er uppmärksamma på. Nej, det är den lilla, lilla gula skylten strax ovanför

taxins bakre däck... Där står det 'BONUSKARTE'.

"BONUSKARTE!" ropar jag såklart med min vanliga entusiasm när jag läser detta,

varpå de två männen vid utgången glatt svarar på tyska. Jag skrattar, skakar på

huvudet och hoppar in i taxin jag var på väg till. Jag får veta att männen glatt

frågat om jag 'var intresserad av ett bonuskort?'. Det är svårt att inte fråga sig vad

man kan använda sina samlade poäng till?

I present to you: det ultimata stalkerverktyget Google Maps!

Här kan se var jag bor (den nedre markören), jobbar (den högre) samt min promenadsträcka till

jobbet (den gröna vägen, 2 km) och var jag motionerar (den blåa vägen kring floden, 5 km).

Oj vad mycket mer man uppskattar helgen när man jobbar heltid i veckorna! Efter min springtur

promenerade jag ner till stan för att gå till min favoritbokhandel i hela världen: Hugendubel. Deras

engelska sektion är helt magisk - det är som om den är helt anpassad till mig! De allra flesta böckerna

i hyllan är antingen något jag har läst och tyckt om eller något jag vill utforska. Jag övervägde att

begränsa mig och välja en enda bok för att få komma tillbaka så snart som möjligt, men kom fram

till att tre böcker var en nog plågsam utmaning.

På kvällen åt vi middag på en fantastisk restaurang, var hemma vid 02 och fick därför sovmorgon till

framåt 11. Vädret är sjukt tråkigt idag så jag har suttit inne med mina böcker och pratat med bästaste

Andrea som gjorde samma sak hemma i Stockholm. Heja Skype!

PS. Ni får ursäkta det tråkiga innehållet i den här rapporten - men jag tänker mig att det är bättre än inget.

Slutsats: jag har än en gång axlat rollen som Klein-Mama.

För er om alltid undrat vad CSI är förkortning för (och inte ägnat någon uppmärksamhet alls åt introt) kan jag med glädje dela med mig av svaret: Continual Service Improvement.

Förutom denna lärdom har jag även, för första gången i mitt liv(?) fått uppleva private tutoring! Min chef har bestämt att vi ska ha en timmes möte varje dag för att stämma av hur jag har det och hur det går med min uppgift. Förutom det vill han också lära mig hur IT sköts på företag - i verkligheten. Idag var lektionen i Change Management och imorgon ska det handla om Operations Management. Han tänker dessutom att det blir en mycket bra förberedelse inför projektet jag ska med ut på i mitten av juli. När jag tackade på vägen ut ur konferensrummet sa han 'nejnej, det här ligger lika mycket i vårt intresse. Ju mer du lär dig, desto bättre kommer du utföra din assignment' (vilken för övrigt är något de typiskt skulle tilldela nyanställda konsulter deras första år...).

Avslutningsvis vill jag ge en annan motbild av föräldrar på företaget, efter det hemska ni fick läsa om igår:

Christian (en av mina favoriter!) jobbar sin sista dag imorgon. Han fru är super-duper-hög-gravid och deras lilla flicka - vars namn hålls hemligt för de vill inte höra några reaktioner - anländer vilken dag som helst. Därför ska han nu vara ledig ETT ÅR. Och han ska vara det tillsammans med sin fru! Jag sa 'wow, det måste vara en specialdeal. Hur ser föräldraledigheten ut i Tyskland?'. Han svarade att nej, föräldrarna får 14 månader att dela på. Han tar därför ut 12 och hans fru 2, och så lever de på hans lön. "Jag ser jättemycket fram emot det och tror att det är otroligt viktigt att vara tillsammans hela familjen, den första tiden."

För att fullt leva ut rollen som svensk i Tyskland kollade jag in tyska ambassadens hemsida och fann följande under 'relevant reseinformation angående Tyskland':

"Mot bakgrund av det förhöjda hotet sedan november 2010 om terrorattentat i Europa, uppmanar UD svenska resenärer att iaktta vaksamhet och allmän försiktighet. Du bör vara på din vakt på offentliga platser, i och omkring offentliga byggnader, vid turistattraktioner, på allmänna transportmedel, i butikscentra och på andra platser med större folksamlingar."

Jag har nog aldrig behövt 'vara på min vakt'. Vad innebär det egentligen? Vad är det jag ska på vara på vakt för?

Innan jag satt i 1-1 möte en timme och fick veta vad jag ska sysselsätta mig med (undersöka IT-säkerhet i stort och utifrån de olika standarder som finns samt hur dessa stöds av SAP - och i slutändan hur Protiviti kan jobba med detta hos sina kunder), läste jag interntidningen. Hittade en intervju med en karriärskvinna inom företaget som svarade på frågan 'What are your hobbies?':

"I practice running and I play golf. I engage everyone I know and love in golf and play as often as I can. I'm also involved in our church, community events and raising my family."

Jag vet nu också lite om vad jag ska ha för mig (delta i ett projekt som startar 11e juli och ska förberedas de båda

veckorna före samt driva en egen undersökning kring hur it-säkerhet hos stora företag kan förbättras), men min chef var bara på plats till klockan 11 så egentligen är det imorgon det hela startar.

Idag ägnades helt åt administration - dator, inloggningar, telefon och papper att skriva under.

Jag fördrev också tid på företagets webbaserade internutbildning, som de refererar till som sitt Universitet. Jag läste på om allt från företagskulturen till hur de tycker att projekt skall bedrivas och vad de anser vara bland det viktigaste i sin verksamhet:

"Knowledge management, which is a systematic process for acquiring, creating, synthesizing, sharing, and using information, insights, and experiences to tap the collective genius of our company."

Collective genius låter otroligt bra! Jag blir extra nöjd över att jag valt att läsa en kurs i just Knowledge Management i höst.

Dagens viktigaste lärdom sprang dock ur det test jag (som nyanställd) tvingades göra kring vad som är okej och inte okej på arbetsplatser med avseende på mobbning osv. Två slides ägnades åt definitionen av sexual harassment, det här var en av de sista punkterna:

att det kommer gå alldeles utmärkt att gå den här sträckan i högklackat.

En viktig fråga som dock återstår:

- kommer jag ens spendera tid på kontoret? Eller hos kunder?

(Något oroväckande fick jag frågan per mail häromdagen om jag talar norska,

och i så fall: hur bra? Betyder detta att jag ska pendla till Oslo?)