Min tid på KTH har gått otroligt fort. När jag började visste jag inte alls om utbildningen var något för mig. Då hade jag jobbat som servitris de två åren som följde på studenten - medan jag väntade på den ingivelse från ovan som skulle berätta vad jag 'ville bli'. Den uteblev, jag tröttnade på jobbet och hoppade istället på en utbildning som var tillräckligt bred för att jag skulle kunna skjuta upp beslutet om vad jag vill göra.

Två år senare kan jag konstatera att jag hamnade helt rätt. Jag har också överraskat mig själv med ett intresse för IT och har därför valt att profilera mig mot det sista året.

När jag började var jag helt inställd på att lägga till två år till utbildningen och på så vis få en master. Efter första året hade jag ändrat mig helt. Många av de som går min utbildning får jobb innan examen och efter min praktik förra sommaren kändes det roligt att få jobba så snart som möjligt.

Men... nu blir jag tveksam igen. Det är tyskarnas fel! Här tar 'alla' (minst) en master. Mina kollegor råder mig att plugga vidare, speciellt om jag vill ut i världen där det är allt mindre vanligt. Och det finns ett par på DSV som vore intressanta. Hm. På lunchen idag, innan jag ens tog upp det här som samtalsämne, sa en kollega plötsligt:

"You should study for as long as you can! Learn about everything you're interested in!"

Sedan berättade han om sin master i matematik. Och sina studier i filosofi. Historia. Latin. Konst. Listan var lång och till slut var jag tvungen att fråga hur många år han hade studerat.

"Eight years."

Wow. Tänk vad fantastiskt det vore!